Han är en gestalt som styr och manar på framåt och uppåt, utan att pressa på. Som styr och ger råd utan att vara befallande, liksom Jahve (han som är, han är) i en apokatastasis. Han är hjälpsam, inspirerande och en fadersgestalt. Faktum är att Jung själv under sina senare år kom att gestalta den vise gamle mannen för människorna runt honom.
Speciellt ägnade Jung denna arketyp uppmärksamhet i sin psykologiska analys av vissa sagor: "The phenomenology of the Spirit in Fairytales". För att tränga in i denna måste man dock gå ännu längre in i skogen (vilket vi så småningom skall göra här). Man finner då en excentrisk man, besatt av inre vishet, en enstöring med magisk framtoning: en det numinösas förkroppsligade personifikation.
Allt detta kan genom Nous förstås genom dess förmåga att känna Gud och därigenom få kunskap om de skapade tingens innersta väsen. Denna insikt förmedlas genom en direkt förståelse i en andlig varseblivning, på enkelt vis genom betraktandet (av naturen).