Hans motiv utgörs ofta av kontemplativa figurer silhuetterade mot natthimlen eller morgondimmorna, vända bort från betraktaren, blickande inåt i bild. Det är lätt att placera sig själv i den något introverta personens ställe och effekten förmedlar en subjektiv, känslomässig reaktion på den naturliga världen, en mänsklig närvaro som riktar betraktarens blick mot den metafysiska dimensionen och en besjälad natur.
Hans bidrag till konsten var att tillföra det sublima till det rent avbildande klassiska måleriet – en upphöjd filosofisk transcendent kvalitet utöver de vackra landskapsvyerna. Hans målningar tycks därigenom sträcka sig efter något som är bortom den mänskliga naturens räckvidd, bortom beräkning och mätbarhet – en återförening med det andliga jaget genom betraktandet av naturen.