Ja, här är alltså min egen stjärna, Fredsherrens, jag som är i denna saga. Det är jag som förnimmer världen och bär den likt sköldpaddan bär sitt skal. Klart jag har en egen stjärna :-) Jag som ju varken är Jesus, Satan eller Gud, utan den som är – hawah!
Religioner kan ses som guppandes på ytan av denna högre kunskapens hav, alla fiskar de med sina nät i dess djup. Deras fångst är olika, men den har samma ursprung – källan. Det religionerna fångar i sina nät är verkligen sant, det är genuint. I vart fall kristendomens som jag har kännedom om som kristen.
Förhoppningsvis resulterar det heliga kriget jag nyss proklamerat som inlett i en ny syn på världen, ett universum som är mer mystiskt än vad forskarna säger och där vår roll är mer kreativ än religionerna hittills förkunnat. Kanske har en gryende postmodern känslighet öppnat för en ny tidsanda med en mer romantisk syn på naturen och kosmos. Min övertygelse är att romantiken rymmer mer än vi tror och kanske ens kan ana.
Men nu åter till stjärnan. Här är alltså Vega, den klara stjärnan i norr som på bilden fångats just i sin vändande fas från afton- till morgonstjärna. Denna appellerar både till Satan och Jesus. Till Satan för sitt namn som fallande eller störtande – Satan är ju en fallen ängel, men också för sin boning på norra stjärnhimlen – mytologiskt har Djävulen sin tron högt i norr. Till Jesus appellerar stjärnan i sin egenskap som en av de klarast lysande morgonstjärnorna. Och till Gud då? Ja, stjärnorna är ju alla skapade av Gud, av den som är, till hans avbild ;-)
Ni vet säkert att vi människor består av stjärnstoff, de atomer som är vi har tidigare producerats av stjärnor och kastats ut i rymden genom energirika supernovautbrott. Sedermera har detta stjärnstoff formats till vår sol, vårt planetsystem och till oss. Vi är alla stjärnor!