Dessa till synes skrämmande antipodiska kategorier, nödvändiga i detta och kanske ändå härliga. – Om de finner sin plats, ro och hjärtas ban. Om detta kan man bara be och kanske se.
Åt troll och änglar kan man le, under det att det som sker det sker. Låt dem skipa fred och krig, var och en efter sin fasons tandagnisslan, glädje och ok, naturen åt detta den ler, men denna är också en ängel och ett ok.
Att de ids. Men de formar en värld, och de är outtröttliga och menar ändå väl. De är vad de blir med den som är, detta är hjärtats lag och ve och väl.
Detta buller naturen lindrar väl, och hux flux kanske de ändå ser: sitt hjärtas rot på blommande fot och i detta finner sin finaste plats och utan ok kan gro och finna ro.
Denna dag shalom, känn i er rot, var har ni er fot? Finn dettas väl och ni har ert skäl.