Jag hade ingen tur att fånga någon Perseid den gången, men jag gjorde ett nytt försök nu igen natten till lördag den 17:e sedan det äntligen klarnat upp. I skymningen gick jag därför ut till en av mina favorittjärnar. Det är någon km att gå på en stig genom skogen. Marken var fuktig och mossig så stegen gick tyst. Framme vid tjärnen går jag fram till vattenbrynet och kikar mig omkring. I det att min ljuskägla från pannlampan riktas mot den högra stranden grymtar det till därifrån. Huff! Ett stort djur hör jag. Jag har hört en likadan grymtning en gång tidigare på en annan plats, också i natten. Det finns inte vildsvin här uppe, älg kunde det vara, men grymtningen låter inte "älglik". Det grymtar till några gånger till och nu blir jag mer säker på att den där grymtningen kommer från en björn. Huff igen! Omkring 150 meter bort, mitt i mörka skogen om becksvarta natten...
Jag hör i alla fall inget djur som kommer gående mot mig genom skogen och grymtningarna upphör efter några minuter. Jag bestämmer mig för att ändå stanna kvar och slamrar lite med stativen under det att jag fäller upp dem. Då och då lyssnar jag och spanar i mörkret mot det håll grymtningarna kommit från. Det lät som att en grävling definitivt är för liten för att kunna stöta ur sig sådana där gutturala ljud. Jag koncentrera mig på mitt och björnen verkar upptagen med sitt, kanske har den gått undan i mörkret, eller återtagit sin nattvila under någon gran. Kanske det senare, då grymtningarna inte hördes avlägsna sig, eller röra sig genom skogen.
Nätterna är ännu inte riktigt mörka ur astrofotografisk synpunkt här uppe, även om det för det obeväpnade ögat är tämligen becksvart. Jag inväntar nattens mörkaste period och startar sedan kamerorna som får gå den mörkaste timmen mellan halv ett och halv två (sommartid). Det hela resulterar i detta lilla filmklipp, klicka på bilden*. Det som syns som lysande streck då och då är flygplan och satelliter. Bara en enda liten stackars Perseid fastnade, men den är för liten för att yvas över här.