Lisa Miskovsky – Lady stardust
Text
Nu till något till synes helt annat, vår vetenskap. Denna är grundad på förhållandet att alla fenomen den beskriver och ställer upp goda teorier för i sann vetenskaplig anda skall stödjas genom experiment och mätningar, vilka skall vara reproducerbara för vem som helst som gör om samma experiment eller mätning. Naturvetenskap skall därför enligt sin definition vara empiriskt reproducerbar för alla och envar som utför dess experiment och mätningar om de fenomen som är vår värld, vårt universum.
Detta är gott nog, men inte hela bilden. Man utesluter en viktig bit, observatören. Vetenskapen definierar denna som en utomstående och av sina mätningar oberoende konstant. Att detta nu är ett utdaterat synsätt blir i denna tid mer och mer tydligt och uppenbart.
Betraktaren/observatören är i högsta grad en del av sin värld, världen är inte oberoende denne. Detta måste man vara medveten om när man diskuterar vetenskap och vetenskapliga teorier: att vetenskapen per definition uteslutit den kanske viktigaste komponenten i detta kosmos: medvetandet självt, själva observatören.
Elementärt käre Watson kan tyckas, men låt mig belysa ytterligare:
Det står tämligen klart att det mycket unga universum var en singularitet, ett objekt lydande under kvantmekanikens lagar, och kanske lagar vi ännu inte känner. Vår värld är alltså född ur ett infinitesimalt litet urtillstånd vi inget vet något om, kärnan, sandkornet, stenen. Vi vet också att kvantmekaniska vågor då och då uppträder bland havets vågor, mot all vett och sans. Kvantmekaniska vågor skall inte omfatta makroskopiska företeelser som havsvattenvågor. Något är skumt.
Det skumma är att vi saknar observatören i ekvationen, medvetandets koppling till materien. Detta är i dag ingen vetenskaplig teori, och kommer inte att bli innan naturvetenskapen har fog för att utveckla sin fysik. Vetenskapen vet att denna koppling finns, men har inte ännu på fötterna för att kunna utvidga sina teorier med den nya fysik som behövs för att famna detta sakernas tillstånd.
För att knyta ihop resonemanget så vet vi och har empiriskt belagt i god vetenskaplig teori observatörens inflytande på kvantmekaniska fenomen i den mycket lilla världen. Det finns också empiri som visar att medvetandet (observatören) har en koppling till företeelser också i den makroskopiska världen. Inte en så stor inverkan dock, men jag vill här mena att denna inverkan är tillräcklig för att i det långa loppet forma det kosmos adepten lever i, adeptens liv och skeenden i detta. Denna koppling sker oberoende av linjär tid, både i nuet, det förflutna och framtiden och pågår ständigt. Det är detta som är adeptens liv!
Till dess vetenskapen formulerat och fångat denna nya fysik får vi leva i världens okunskap om denna koppling och dess enorma potential och inflytande på världen. Njuta av sakernas tillstånd och förundras över den ännu magiska värld vi lever i! Och du, det ännu magiska finns där.