Den här sidan vill ju vara ett hopp. Ett hopp om att den framtid som stundar skall ge glädje, och att det som varit får sin rättmätiga upprättelse. Ty det är min övertygelse att det som skett, skett av nödvändighet, det är därför vi är de vi är. Och vi är bra. Alla behövs, varenda en!
I denna skog vi nu kommit till, finns rum för alla, efter vars och ens fason. Alla väsen finns här, "goda" som "onda". Vi är de vi är, och när vi känner efter i hjärtat så vet vi.
Här vill jag citera:
"Låt oss därför inte längre döma varandra. I stället skall ni se till att ni inte kommer någon broder att snava eller falla. I min tro på herren Jesus vet jag fullt och fast att ingenting är orent i sig självt, men den som betraktar det som orent, för honom är det orent. Om du sårar din broder med vad du äter, då lever du inte längre efter kärlekens bud. Låt inte din mat bringa den i fördärvet som Kristus dog för."
Rom 14:13-15
Som alla nog förstår är "mat" en metafor för livets alla skiftningar och fasetter.
Ja, med dessa hjärtats visdomsord vill jag avsluta detta inlägg.
Hawah!