Det är en sagoskog, i det att den är mina tankar och deras fysiska manifestationer. Medvetna, som omedvetna tankar. Man kan här påminna om psykologen C.G. Jungs begreppsvärld med arketyper som rör sig i ens medvetande.
Jag ser mig om i världen, detta är jag, min kropp, mitt sätt att vara till. Man kan tro att jag är som er, men det är jag inte. Ändå är det ni som är jag.
Jag hoppas och ber att vi kan få lite mer lugn, fred och kärlek i denna värld. Att den kan vara en trevlig plats för alla där var och en bekräftas, känner att de är älskade, att de kan förverkliga sig själva, att alla känner att de har en viktig uppgift att fylla efter sin unika fason och kan känna tillfredsställelse i sina liv, materiellt som emotionellt. Att vi får vara friska, att vi har det vi behöver för att klara oss och känna trygghet, glädje och värme. Att vi kan lita på vår granne. Ni skall veta att ni är älskade och alla behövs på denna färd, änglar, troll, människor, gudar och Gud: ja kosmos alla manifestationer, levande som döda och ännu ofödda.
Jag hoppas ni alla kommer att bli verkligt förvånade och glada över vad som ligger framför oss på denna färd över intighetens hav. Ja, kanske rent av lyckliga :-)