Se, Vintergatan går upp och runt över himlen och kommer ner igen där bakom fotografen (strax utanför bild till höger). Väl nere där, i stjärnfallets och önskans riktning, efter denna väldiga himlafärd manifesteras måhända något spännande av denna önskan i fotografens värld. Fotografen är både betraktaren och skaparen av sitt kosmos, det medvetna kosmos som vill betraktaren väl.
Detta är inte taget ur en turkosgrön rymd, biocentrismen (en vetenskaplig teori) menar att livet skapar kosmos. Kosmos är sinnets perceptioner som retas av dess egna medvetandes manifestationer. Kosmos är beroende av dess betraktare, vår upplevda verklighet är en process som beror av vårt medvetande och är en integrerad del av detta. Vi bär så att säga med oss tiden och rummet (kosmos) likt sköldpaddan bär sitt skal.
Biocentrismen är en holistisk teori som menar att övriga naturvetenskaper behöver involvera livet och medvetandet för att kunna skapa en teori om allting, the grand unifying theory of everything. Något fysiken länge sökt på egen hand utan att lyckas. Livet och medvetandet skulle då utgöra den saknade pusselbiten och denna skall betraktas före övriga vetenskaper, som mer grundläggande, då livet är förutsättningen för sådana manifestationer som fysik, kemi osv.
Kritik kan resas mot biocentrismen, men jag tror att den är något mycket grundläggande och elementärt på spåren.
Se! Detta väldiga kosmos, denna väldiga tanke!