Den som någon gång funderat över M-teorin, alltså den fysikaliska teori som växer fram i den fysikaliska strängteorins kölvatten, kanske slagits av att det finns ett antal sins emellan oförenliga varianter av denna, men som ändå alla tycks peka in mot ett gemensamt centrum, men att ingen teori ännu finns som kan förklara denna kärna i sin kontext av omgivande delfragment. Så är det också med världen som helhet i dag. Det saknas en överbryggande helhet, världen är splittrad som genom ett prisma, uppdelad i sina beståndsdelar. Alla dessa olika delar tycks dessutom oförenliga med varandra. Ja, inte sällan går de på rak kollisionskurs med varandra.
Jag vill mena att denna splittring endast är en fråga om vilket perspektiv man anlägger. Man måste se sitt liv och världen som en helhet, och varsebli att var och en del av den bild man tar in endast utgör ett fragment av helheten, och som måste sättas in i sitt sammanhang av den egna livsupplevelsen. Och dessutom förstå att varje fragment i sig är oförenligt med intilliggande fragment. Det är just deras ytliga oförenlighet som gör dem till skilda fragment, fragment som bygger den sinnevärld du erfar. Det är du som är bron i världen, den bro vilken bryggar en helhet mellan alla dessa splittrade delar. Din uppgift är att finna en harmoni mellan alla de intryck du tar in som är världen, en harmoni som klingar positivt i ditt unika sinne, alla delar beaktade.
Detta behöver man göra, under beaktande att vårt utbildningsparadigm och kultur färgar oss i grunden som ett delfragment av världen som helhet. Ett fragment i sig oförenligt med världen genom det kunskapsparadigm vi lever i här och nu och som genomsyrat oss sedan barnsben och genom alla skolår och mognad som vuxna.
Kan vi ta av oss dessa den egna kulturens glasögon kommer vi att upptäcka en mycket annorlunda värld, en värld mer inriktad på ett telos, ett mål. Detta mål är att ingå som harmoniska enheter i den sammanlänkade väv av fragment som bildar den helhet som framträder om man kan se världen på det vis som just beskrivits. Då ser man att de människor, växter, djur och föremål som omger en är oändliga varelser. Att föremålen är en aspekt av ett medvetande. De bär alla på en vishet och potential som är oändligheten själv. Det handlar bara om att du själv skall finna din roll i denna grandiosa helhet och hitta ett individuellt sätt att förhålla dig till den. En roll som klingar harmoniskt med ditt väsen.
Nu vet jag att mitt väsen inte är samma som ditt, men att vi båda är varandra i denna helhet. Jag är så att säga ousia i förhållande till dig, och vice versa. Detta måste vi ha respekt för och förstå. Vi är med andra ord troll för varandra. Och troll skall man respektera :-) De kan tyckas obegripliga, hemska och rent av lömska, men tro mig, de är experter på vad de gör. Låt vara att det kan tyckas oförenligt med det du strävar efter. Men detta handlar endast om perspektiv.
Nu är det så att det finns ett nytt inslag i verkligheten, telos finns här. Detta är nytt i världshistorien. Det finns en mening och ett mål med vår strävan här. Denna mening är den du kan finna inom dig själv när du är i harmoni med omgivningen. Lyssna, och du kan höra den. Den kan tyckas främmande och skrämmande, men detta är ingen förändring som kommer att gå fort. För det är en förändring det handlar om. Jag har skrivit det tidigare, det är ett avatara, ett gudomligt nedstigande i en kropp. Det är denna gudom M-teorins delar tycks peka in mot. Ett oändligt väsen som överbrygger avståndet- och motsättningarna mellan världens alla fragment. Kanske kommer detta så småningom att beskrivas med en matematisk formel. Om vi sedan tar till oss innebörden av denna är en annan sak, eller ens förstår dess verkliga innebörd.
Det är om denna ontiska och teleologiska hypostas jag försöker tala, den apokatastasis som är denna världen och som har ett syfte och ett mål. Denna värld har en huvudperson, jag och du. Och vi är troll. Detta måste vi förstå. Vilka vi är för varandra beskrivs empiriskt av vetenskaperna, men det är inte denna beskrivning som är vi, detta är våra kategorier, det trolleri vi omger oss med. I kärnan är vi dock ousia, det som inte kan kategoriseras, det som är där sedan alla kategorier är fråndragna vårt väsen: kärnan i denna liknelse om M-teorin. Vi får nog finna oss i att vi är tämligen trancendenta för varandra :-) I alla fall tills vidare.