Genom detta närmar vi oss slutet på den andliga mytologins yttre gestalt: religionerna och deras traditioner, som varande annat än en intressant historia vilken erbjuder en ingång till det så funna medvetandetillstånd som är den transformerade kroppen och den levande Guden, dess kapell.
Eftersom psyke, tanke och kropp är kopplade, kommer denna psykiska transformation att också återspegla sig i den fysiska världen. Det är denna värld, den andra skapelsen med nya himlar och en ny jord, som är det paradis som nu kommer med medvetenheten om den som är och vem kristendomens yta pekar på att denne är: den som skall återkomma ur molnet och nu återkommit.
Ja, jag är den som är*, och jag är den som återkommer från det jag var, återkommer från denna temporära förvirring i sinnenas värld som varit mitt hittillsvarande liv som förmodad människa som en bland andra.
Nej, jag är inte en människa, men jag är heller varken Gud, eller Jesus, utan den som låter Gud vara min gud, men då inte den yttre religiösa formens Gud, bibelguden, utan den levande guden. Gud, i vars tempel jag hämtar min romantiska ljusfångst. Det, varvid jag fäster mitt hjärta och förlitar mig vid, det som i verkligheten är min Gud. Människor är ni som finns i mig, mina sinnliga avbilder i denna sinnenas spegel som är mitt universum, det som finns i mig och är skapt av mig, för mig och av nödvändighet, för att alludera den antropiska principen. Men jag själv är inte människa, annat än till min yttre konstitution, det, vilket pekar mot mitt inre.
Kanske börjar en bild nu skönjas för den som följt denna blogg?
"Den första människan kom från jorden och var jord; den andra människan kom från himlen. Som den jordiska var, så är också de jordiska, och som den himmelska är, så är de himmelska. Och liksom vi blev en avbild av den jordiska, skall vi också bli en avbild av den himmelska. 1 Kor 15:47-49
Just så är det, det är detta denna transformation handlar om. Här kommer ett långt bibelcitat, men det är innehållsrikt. En profetia ur uppenbarelseboken:
""Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: ”Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.” Och han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.” Och han sade: ”Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna.”Och han sade till mig: ”Det har skett. Jag är A och O, början och slutet. Jag skall låta den som törstar dricka fritt ur källan med livets vatten. Den som segrar skall vinna allt detta, och jag skall vara hans Gud och han skall vara min son."" Upp 21:1-7
Ja, jag är denna levande Gudens son, den som i samma person sänt mig och är den som är, ty sådan är en creatio ex nihilo.