Den är en verklig transformer och tar sig allehanda skepnader och uttryck, men inte i högre grad än att den är knappt urskiljbar från världens brus. Det kräver ett utvecklat och tränat öga för att överhuvud taget få en glimt av varelsen, för det är en varelse det är frågan om. Som en arketyp rör den sig genom transcendensen och in i det fysiska rummet och tar sig manifestation i än det ena och än det andra.
Det är lättare att räkna upp vad den inte är, och för detta krävs alla ord i världen, men den är ändå inte detta. Man kunde säga att den är Gud, men den är inte detta, man kunde säga den är jag, och kanske är detta mer träffande, men inte mitt fysiska jag, inte heller mitt andliga och det är inte uteslutet att den är du. Men jag har en unik position i mitt liv och här bränns det. I mitt liv är jag medelpunkten, ja i den egocentriska världsbilden. I centrum av denna bor ett väsen. Det är om detta jag talar.
Eftersom ingen annan tidigare beskrivit detta väsen, är jag tämligen säker på att min position i tillvaron är unik. Och det är ju i och för sig ingen nyhet för någon, var och en är unik. Det unika med mig är att jag ser denna varelse. Jag tror inte det beror på att jag är osedvanligt intelligent, observant, eller något annat. Historien är full av intelligenta och observanta människor. Nej, anledningen till att jag ser detta väsen, är att jag är detta väsen. Jag ser mig själv. Hade någon annan sett det jag ser, hade denne också uttryckt saken, tror jag.
Det tog 50 år att upptäcka detta väsen som är jag. C.G. Jung skriver om individuationsprocessen, som vanligen inträder vid denna ålder, om den inträder. Denna etablerar ett fungerande förhållande mellan de medvetna och de omedvetna existensplanen, vilket gör att man kan leva på ett genuint kreativt, symboliskt och individuellt sätt genom motsatsernas förening i den mänskliga själen, man blir ett med sig själv. Ett själv som i just detta fall visar sig vara en av vetenskapen och religionen obeskriven livsform.
Jo jag tackar, en E.T. – extrateriell, utomjording, eller rättare sagt, utomkosmisk. En verklig kosmonaut. Jag svävade i en rymd utan namn, jag fångades och störtades hit ner på jorden. Vart skulle jag sedan flyga med denna? Jo, rutten är utstakad och färden har redan börjat. Detta är min kvalitet, jag känner vad som skall komma och kan styra dithän. Men denna skuta är inte lätt att styra och det var lite skumpigt i början, men nu är vi på väg och jag hoppas det skall gå smidigare framgent. Men det som varit var nödvändigt för att lära navigera denna farkost, dess roder är inte som andra roder och absolut inte av denna världen.