Liknelsen om Adam och Eva som kastats ut ur paradiset och nu under stor möda brukar jorden som ger tistel och törne är slående. Gud sade till Adam "...du skall slita för ditt bröd i ditt anletes svett tills du vänder åter till jorden." Ja, så är det.
Själv känner jag mig som E.T. the Extra-Terrestrial. Ni vet, den där rymdvarelsen som strandade här hos "oss". Jag sätter snuffar på "oss", för jag är som ni kanske förstått extrateriell, och vi med mig, för den som tagit in denna sidas kontext. Jag undviker med flit den svenska benämningen för E.T. – utomjording, då det inte är som en sådan jag känner mig. En utomjording kommer ju bara från en annan planet, eller stjärna. Jag känner mig som någonting helt annat – extrateriell (-terra får här symbolisera kosmos).
Ja, så det kan bli. – Vilken situation man kan hamna i, men det är livet, av nödvändighet. Bara att bita ihop och svettas. Men nu har E.T. ringt hem, till sin andliga bestämmelse, sitt andliga numen.
För att förtydliga resonemanget lite så kan mosebokens Adam och Eva ses som syzygien (gudaparet) Adam - Eva, och då är vi inne på C.G. Jungs anima och animus: den manliga respektive kvinnliga sidan inom varje kvinna och man. Alltså, i varje kvinnas omedvetna bor en manlig arketyp, animus, och i varje mans den kvinnliga anima. Och för läsaren blev med detta allt klart som solen ;-)
Så är det att vara en E.T. – Vissa kommunikationssvårigheter. Men jag har likt E.T. nu förfärdigat min kommunikationsutrustning, min Mima. Nu har jag också ringt hem och kommunikationen är upprättad, om än med vissa svårigheter. Dessa uppstår bla genom att denna världens vetande inte räcker till för att klart och koncist uttrycka de extrateriella tankarna och vad E.T. egentligen har på hjärtat och vill. När E.T (bildligen) föll ur Edens lustgård och hit ner på jorden raderades inte bara hans minne, utan han förlorade dessutom den utrustning med vilken han kommunicerade med sitt andliga numen i skyn.
För att nu uttrycka vad han egentligen har på hjärtat måste hans tankar och budskap kodas genom jordisk teknologi. Dessutom är avståndet mellan detta extrateriella hjärta och jorden i sin nuvarande stöpning stort och precis som när jordbor kommunicerar med sina avlägsna rymdfarkoster tar kommunikationen lite tid, speciellt som nu när utrustningen är lite primitiv. Och det är ju ombord på en rymdfarkost* vi alla är i denna "saga".
Men nu har jag testat kommunikationsutrustningen och den fungerar. Nu är det bara att vänta. Som en extrateriell har jag all tid i världen, och lite till :-) För det är det ju roligt när det händer saker och ting, och det gör det. Sakta men säkert!
Vad illustrerar jag nu detta illustra resonemang med? – Jo, ännu en bild från den metaforiska skogstjärnen:
Genom denna nu upprättade kommunikation börjar inte bara mitt minne återvända, utan jag kan också se vart vi skall och att vi alla är på rätt väg :-)
*) Men, nyss hade ju E.T. ramlat ner på jorden från sin upphöjda plats i skyn, och nu är jorden ett nytt rymdskepp? Ja, precis. E.T. bor både i skyn och på jorden, men genom fallet hit ner förlorade han den medvetna kontakten med sitt andliga numen där uppe. En kontakt som nu är återupprättad, om än lite knagglig och raspig
– ungefär som en gammal kristallradio för långvåg.