För ögat är allt kolsvart, men kameran är ljuskänsligare och himlen får fortfarande en vacker blå färgton, en färgton som håller i sig ända tills solen för året vandrat ner till omkring 18 graders höjd under horisonten om drygt en vecka,
Det är en mycket vacker natt med lätta dimslöjor över tjärnen och vackra moln i farten. Väderutsikten för natten är lite svårtolkad, kanske mulnar det igen, kanske klarnar det upp. Jag är i alla fall på plats.
Denna gång tycks allt som kan strula. Det ena efter det andra och jag får improvisera lösningar allt eftersom. Himlen klarnar i alla fall upp och jag jobbar mig iigenom alla närmare 20 exponeringar under det att fotograferingen drar ut allt mer på tiden pga allt strul. Lagom till det att jag skall fotografera himmelsdelen av bilden mulnar himlen också igen.
Puh! Allt drog ut på tiden så mycket att jag hunnit bli så kall att jag knappt kan hålla i fjärrutlösaren till kameran och trycka på rätt knappar när jag skall manövrera den uppifrån land och tappar den ur de skakande händerna. Jag får verkligen försöka fokusera för att allt skall löpa på och är glad för alla förberedelser och provfotograferingar, annars hade det nog inte gått. Brr!
Men jag har i alla fall fångat en fin speglingshalva av bilden med mig själv poserande i tjärnen med dimmorna i bakgrunden och en uppgående månskära bakom kameran som fint belyser tjärnens bortre sida:
Fortsättning följer