Inser ju att detta med sagor är något speciellt. Från början, när sagorna traderades muntligt, var de avsedda för vuxna, eller snarare för alla åldrar. De berättades inlevelsefullt i stugorna om aftnarna medan mörkret stämningsfullt sänkte sig. Det var stor underhållning. Sedan har de fallit i glömska och setts endast som förströelse för barn, detta i takt med det skrivna ordets framväxt och samhällets omvandling genom den industriella revolutionen.
Men kanske går sagan en renässans till mötes? Jag känner mig i alla fall förlorad i denna värld. Den ger utlopp för sådant jag har inom mig och som måste få komma ut. Den blir en ventil, en slags tryckventil.
Men trollen då? När fanns de? Jag har ännu inte fått klarhet. En del menar att de fortfarande vandrar omkring ute i skogar och bakom berg, men att deras väsen skyms av det moderna samhällets oljud och buller av skogsmaskiner, industrier, timmerbilar och städer. Kanske är det så, att de ännu finns?
Jag var nyss på biblioteket och lånade några underbara böcker, bla Rut & Knut tittar ut på sagoväsen. Kanske får jag veta närmare hur det är med trollens historia i dem.
Jag gick också förbi en plats från industrialismens barndom, innan trollen var så dränkta i buller och slammer. Jag tycker att dessa pålar genom sitt intryck påminner om ett trollmärke, ett troll som manifesterat sin närvaro. Nu, eller i det förgångna. Men se hur trolldimman omsluter pålarna, nog verkar märket ännu levande?