Besökte en av mina favorittjärnar nu i den arla lövsprickningstiden. Senast jag var där var sent i höstas sedan isen lagt för att fotografera norrsken och stjärnor som speglade sig: Men nu var det andra tider, pingstens sprudlande försommarvår. En varm dag och det bara säger pang så spricker knopparna ut: Visst är det en härlig tid? Hör hur hackspettens trumvirvlar ekar mot berget över tjärnen, hur grodan kväker och humlorna surrar under det att citronfjäril och påfågelöga fladdrar i solglimtarna. När solen sänkte sig kom gråvargen fram och ställde sig vid strandkanten och iakttog det varma ljuset med sina gula ögon. Det gäller att inte bli rädd, gråvargen är som en allusion på grådvärgarna i Ronja Rövardotter och den blir snäll om man inte visar rädsla. Här är allt lugnt, dess gula ögon får det att glimma mellan träden under det att den stilla betraktar den spegelblanka vattenytan och njuter den undersköna kvällen: Där i kvällssolen stod också sjörået: Det gäller att inte titta för djupt i tjärnen, då kommer sjörået i sin fagra hamn och förföriskt långa svepande hår som hon kammar för att locka ensamma skogsvandrare... Ibland håller sig sjörået med kreatur, vilka kan ta skepnad av en abborre eller gädda, sk sjönöt eller sjökreatur. Fiskar man gäller det att inte fånga sjöråets skällko, fångar man en särskilt stor gädda gäller det att se upp!
0 Comments
Leave a Reply. |
SkriftställareArkiv
February 2022
Kategorier
All
|