Vi tar tillbaks den här bilden:
Anaximander, 610-546 f.Kr, sade om apeiron (kursiverat hans egna ord): Tingens ursprung är det gränslösa. Varifrån de uppkommer, däri förgås de enligt skyldighet: ty de måste straffas och göra bot mot varandra för sin orättfärdighet enligt tidens ordning.
Dessa ord tycker jag är tänkvärda och tål all betraktelse. De har satt myror i huvudet på eftervärlden och givit upphov till mången diskussion. Jag skulle vilja säga att Anaximander här snuddar vid något mycket centralt i denna magnum opus, alkemins stora sökande efter De vises sten.
Nu när vi är visa, när vi vet vad det är för slags sten vi har att göra med, går berättelsen strax vidare mot ytterligare visdom.