Rosen, symbolen för Det heliga kvinnliga. Den kvinnliga gudinna som fallit i glömska, men vars spår man fortfarande kan skönja under historiens kulturlager. Den fembladiga ursprungliga rosen, pentagrammet som höljer sig i djupet av vår kultur och natur, Det heliga kvinnligas symbol: gudinnan som inte härskar över naturen, utan är naturen, inte övernaturlig, utan följer naturlagarna, avtäckta som ännu oupptäckta – och i detta övernaturlig för oss.
Gudinnan manifesterar ett ursprungligt sätt att närma sig det heliga, den allomfattande gudomen som väver samman allt som existerar i kosmos, Moder jord. Monoteistisk, liksom Herren. Tillsammans androgynen, motsatsernas andliga förening i De vises sten. Detta par, tillsammans en, men i sig själva allt, så svårgripbar numinositet, men skapelsens kärna. Inom kristenheten tolkad och återgiven som treenigheten.
Om nyponrosen: "Betrakta dess lilla, enkla, ljusröda blomma, och känn den utomordentligt fina, nästan svaga lukten, den ädlaste likväl som luften bär... Den bär på sig uttrycket av hela vår nordiska natur, samlat i en fantom."*
Nu är ju nyponrosen en tämligen stor blomma, med en välutvecklad doft, men visst är ovan ord fina ändå? Orden återspeglar kanske rosens många skepnader i dess fantom, för denna symbol är en verklig fantom – ett naturens fantastiska väsen, en drömbild, fenomen och verkligt mirakel. Som sådant är det ändå en del av naturen, ja, det är naturen.
Näckrosens vita och vildrosens röda symboliserar det manliga och det kvinnliga på ett andligt plan, dessa båda motsatser som här strävas förenas.
*) Ur Svenska fattigdomens betydelse.