Det hela är en process inom och utom individen som vill etablera ett uppriktigt och fungerande förhållande mellan de medvetna och omedvetna existensplanen, ett förhållande där positivt och negativt möts, gott och ont – motsatsernas förening.
Denna process öppnar för den integration De vises sten handlar om. Denna förening ryms inte inom någon av världens alla enskilda kategorier betraktad för sig, tex humanism, vetenskap, religion, kultur osv. Som jag just sagt uppvisar kategorierna sins emellan motsättningar, vilka omöjliggör en förening dem emellan utgående från någon enskild kategoris egna grund. Det är i stället ett helt annat perspektiv som behöver utvecklas, och det är mot detta individuationen pekar individen.
Perspektivet uppstår alltså genom den process hos människan som psykologen C.G. Jung benämner individuationen, vilken är den psykologiska utveckling som vanligen inträder i den senare hälften av livet, sedan den yttre karriären i ungdomen och det tidiga vuxenlivet avklarats. Genom denna process förenas livets motsatser i den mänskliga själen, resulterande i en förmåga att bilda en enhetlig, sammanhängande och ändå enastående individuell personlighet, både innehållsrik och med djup.
Genom individuationen blir man en egen individ, odelbar, ett med sig själv, vilket gör att man kan sammanföra känslan av sin unika individualitet med sin förbindelse med den större upplevelsen av den mänskliga existensen och leva på ett genuint kreativt, symboliskt och individuellt sätt. Individuationen kan alltså förstås utifrån den process varigenom man blir odelbar, eller ett med sig själv – se jaget och Självet.
Inom alkemin talas om det alkemiska bröllopet och De vises sten, vilka båda kommer på denna väg. Den som inte beträtt individuationens- och adeptens väg kommer förmodligen att missförstå dessa båda begrepp om jag länkar dem, därför avstår jag. Kort kan sägas att det alkemiska bröllopet förenar materia, ande och själ. Innan detta kommer de Vises sten på samma väg, och denna handlar inte om jordiskt guld, vilket man finner om man googlar begreppen ytligt. Båda begreppen används här som symboler för det egentligen avsedda.
Lite obegripligt nu (igen) kan tyckas. Den som ser förstår, andra inte, och det är helt ok. Titta på bilderna och läs din egen förståelse av de textstycken eller fragment som talar till just dig, vilket är just dessa metaforers syfte och vad de pekar på: Det inom dig som bara är just ditt eget unika du, ditt samlade inbegrepp och dess strävan och mål. Jag kan inte peka ut just ditt inom dig eller dettas mål för dig, men jag kan tala om mitt och på vilken väg jag funnit det.
Kanske har du redan funnit detta inom dig och ditt mål, men detta är en cirkulatorisk process som upprepas på olika nivåer om och om igen, det är livet. Kanske finner du det igenkännande och inspirerande att se också någon annans väg på denna färd.
Om inte annat kan man bara titta på bilderna :-)
Jag lämnar här individuationen för nu. Detta för att inlägget inte skall bli allt för mastigt, men jag rekommenderar ändå denna länk till ett tidigare inlägg för en fördjupad bild av individuationens villkor.