Kanske kommer så småningom latenta anomalier i våra paradigm att bli tydligare och obekväma och visa mer på vad jag försöker framställa, eller rent av, ny kunskap uppstår och fyller i några av de luckor vi har. I alla fall tycker jag det fungerar så för mig, någon kunskapslucka fylls i för att man till slut bestämmer sig för att skaffa mer kunskap på området. En process startar som jag tycker kan beskrivas med detta citat, som akademiledamoten Erik Gustaf Geijer (1783-1847) formulerade som så:
"Det finns inga färdiga minnen; intet vars räkning är för alltid avslutad. Varje levande släkte känner sig till sina föregångare stå i ett eget förhållande. Ju mer framtiden utvecklar sig, ju mer belyses, ja förändras till sin kraft och verkan det förflutna."
När det gäller verklig kunskap och vetenskap är det ju inte så att man bara bestämmer sig för att fylla igen en kunskapslucka, kunskapen utvecklar sig ju så att säga i sin egen takt i och med att vi lär känna vår värld mer och mer. Vi får helt enkelt se tiden an och se vilka latenta anomalier som uppenbarar sig och som behöver en översyn av vår förståelse av världen och vår plats i kosmos, men jag har mina aningar.
Ja, vad har jag just sagt? Begripligheten kanske inte är så stor, intelligibiliteten är svår. Men, läs mellan raderna :-)