Men detta är min tid och så ser den ut. Kanske slipas jag, kanske lugnar de sig. Kanske vi mötas. Men detta just nu är ett slöseri med skönhet och världens resurser. De svarta änglarna dansar och sjunger av tokfnatt, de vita skymtar bara förskrämt till korta ögonblick.
Jag var ute i skogen en afton för inte så länge sedan. Där jag mötte ett väsen och jag fick fånga henne just som solen gick ned. Allt det trolska, just då var hon där. Det var ett ögonblick, bråkdelar av en sekund. I denna stojiga värld med oroliga änglar, hon var ändå där. En glimt. En liten oansenlig myr, tuvullen blommar. Världen står i brand och världsledarna löper amok under oroliga änglars inflytande. Jag har dem i huvudet varenda en, änglarna. Jag har ro, men jag är inte det de vill, är ett troll. Jag är den jag är och de vill inte finna sig i det, sliter och drar, vill skapa oro. Änglarna. Orons tid. Kanske finner de sig, kanske inte. Men detta är min tid och så ser den ut. Kanske slipas jag, kanske lugnar de sig. Kanske vi mötas. Men detta just nu är ett slöseri med skönhet och världens resurser. De svarta änglarna dansar och sjunger av tokfnatt, de vita skymtar bara förskrämt till korta ögonblick. Så vacker hon är, denna värld. Så missbrukad i änglars oro. Tar det aldrig slut? Modell: Emma Ruthberg
0 Comments
Leave a Reply. |
SkriftställareArkiv
February 2022
Kategorier
All
|