Detta något, som inte låter sig förevisas varken fysiskt eller begreppsmässigt i denna fjättrornas värld av simulerad dumhet i grottans dunkel.
Vad skall jag säga? Vad skall jag göra? Jag fotograferar. En romantiserad vit lögn för den fjättrade. Ingenting annat.
Nu pratar jag så att ingen förstår, det är för att ni är i grottan och annat kan ni inte förstå. Enfaldiga, dumma, men bara föregivet. Vad skall jag göra åt det? Jag fotograferar och hoppas jag får vara i fred för de föregivna.
Men ändå, kanske finns det ett något. Någonstans, men inte här nu. Någonstans där det ges, en plats, eller en tid.