Detta är en mycket djup sanning, ett mysterium som är större och djupare än vi tror. Vad vi tror är bara ekande fragment av en andens och materiens strävande återförening till ett levande helt i denna insikt.
Men det kommer en tid, då den själsliga splittring som okunskapen och ignoransen av detta mysterium tremendum et fascinans gett upphov till, kommer att helas så att den gudomliga gnistan, det intelligensens ljus som emanerar ur all skapelse, åter skiner klart och tänder vårt ljus.
Detta naturens egna ljus, Lumen naturae, som lyser ur mörkret, startar en process. Den är cirkulatorisk som årstidernas gång, den går i större och större cirklar och slår med större och större kraft. Den anses till slut göra att den andliga och den materiella sfären åter skall existera samtidigt i harmoni.
I dag befinner sig dessa sfärer närmast i krig med varandra och det materiella har nästan släckt det andliga. Men när ljuset åter tänds, då den ursprungliga meningen med alltet återställs, blir materien och kosmos åter levande. Medvetandets inre kosmos blir ett med yttervärldens fysiska universum i harmoni. En medvetandehöjning från det materiella, till det andliga och en försoning i konflikten dem emellan. En försoning där kärleken fritt kan gå ut över världen, hela världen.
Inom alkemin talar man om återföreningen av materia och ande, om motsatsernas förening. En individuell renings- och mognadsprocess. En återupptäckt av naturfolkens ursprungliga animism, där alla objekt är besjälade. Kristendomen kallar detta paradiset och säger att detta skall återupprättas, den ursprungliga gudomliga meningen och avsikten med människolivet.
Livet självt är denna process, om detta sker medvetet eller ej. Jag talar om gudomlig mening, men detta är ingen specifik gud. Det är en process i vilken hela historien, hela vår kultur, alla våra gemensamma kunskaper, all vetenskap, all humaniora och alla gudar ingår. Samtliga gudar. Processen är större än summan av dessa enskilda delar. Den är större än vetenskapen och större än Gud.
Dessa delar pekar på helheten, men den är din att finna! Det är bara du som erfar dina sinnen, bara du kan ge intrycken mening och mål. De är bara för dig. De ger dig din kropp, mat, sömn, en säng, vänner och ditt hem. De ger dig ditt liv, som så småningom leder till insikten att materien inte är död och meningslös. Du ser att en sten bär på en ande och denna insikt leder slutligen till ett liv där den andliga och materiella sfären samtidigt existerar i balans och utan att de försöker utplåna varandra.
Med bild och ord försöker jag fånga och illuminera denna process. Bilderna är fragment och ekon av denna sedan länge glömda och i naturen dolda vishet. Visheten att individen själv är centralgestalten i allt detta. Att individen själv bär sitt universum med sig likt sköldpaddan bär sitt skyddande skal på sin rygg. Ett universum som märker dig och oss, reagerar på oss och är mycket mer fantastiskt än vi vågar tro i vårt nuvarande.
Det är bara den som erfar alla sinnen som kan se denna helhet, den i vilken världen speglas till medvetenhet om sig själv och så kan samverka mot det högre medvetandets mål. Ett högre medvetande som är du om du ser, ett medvetande som vill tända ett ljus så att allt fantastiskt kan bli verkligt.