Jag gjorde ett försök att föreviga mötet i går kväll, men ett tilltagande dis satte delvis käppar i hjulet.
Det är ett historiskt möte, kometens bana är så lång och sträcker sig så långt ut i rymden att detta kanske är kometens första rundning av solen sedan solsystemet bildades, det kanske också är den sista innan solen brunnit ut.
Några bilder blev det dock, skymda av dis och efter ett tag försvann objekten helt från himlen för kameran.
Natten var förövrigt helt vindstilla, något som bara inträffar ibland. Det är märkligt hur även den svagaste vind skapar ett sus i skogen och det blir aldrig helt tyst då. Men när det är absolut vindstilla är det fantastiskt tyst om natten, man kan bokstavligen höra en knappnål falla. Man blir varse hur den egna kroppen låter, magen kan knorra så man tror det är ett djur som kommer och morrar bredvid en i mörkret.