Kanske var hon nyfiken, kanske bara glad. Men hon stod där med glittrande ögon bakom vårens skira grönska.
Till slut kom hon så nära, att jag såg att de alla var en. Konstigt kan tyckas, men så är det med dessa luftens, dimmornas och molnens förtunnade elementarandar, sylfiderna. De är många, men alla är ändå en i denna sin endräkt.