Ja, men åter till sak. För att fånga dessa objekt på bild behöver man förutom ett teleskop också använda en speciell fotografisk teknik som går ut på att samla in så mycket ljus som bara är möjligt från himmelsobjektet med till buds stående medel. Detta innebär i praktiken att ta mängder med kortare exponeringar, subbar, som sedan i datorn läggs ihop till en bild som motsvarar en enda jättelång exponering. Detta kallas att man "stackar" bilderna, man lägger ihop dem på varandra i en hög och slår ihop dem till en.
Men denna sammanslagna bild behöver i sin tur redigeras för att det himmelsobjekt man fotograferat skall komma till sin fulla rätt. Man gör stackningen för att bilden sedan vid denna redigering skall tåla att man lyfter fram ytterst ljussvaga signaler från motivet ur rymdens mörka bakgrund, man gör en operation som kallas att man stretchar bilden.
Efter stretchningen behöver man som regel också justera vinjettering, färger, kontrast, brusreducera vissa partier av bilden, eventuellt lägga på skärpa och det finns många fler operationer som kan vara nödvändiga som jag inte går in på här.
För allt detta finns speciellt utvecklade astroprogramvaror som skall vara "extra" bra på dessa uppgifter och som har en mängd specialfunktioner som en astrofotograf kan behöva.
MEN, efter att under flera år försökt få ordning på redigeringen med hjälp av olika sådana program har jag kommit till insikten att det allra bästa för mig är att använda mina helt vanliga fotoredigeringsprogram. Slutresultatet blir överlägset det jag får med astroprogram, vilket också tycks bekräftas av att andra astrofotografer tycker bilderna är snyggt redigerade och undrar vilka program jag använt för att uppnå resultatet.
Ja, en insikt jag nu vill dela med eventuellt astrofotointresserade läsare av detta. De astroprogram jag främst brottats med är DSS och Fitswork, och mina vanliga fotoprogram är Adobe Lightroom och det fria programmet Gimp.
Lightroom använder jag då dels för rawframkallningen, och dels för slutredigeringen av den stackade bilden. Gimp använder jag för själva stackningen och annat som inte Lightroom klarar av. Men slutredigeringen gör jag alltså i LR, detta pga att LR får ett bra "grepp" om informationen i bilden och man kan styra den snyggt så som man vill ha den.
Ytterligare har jag rationaliserat bort sådana astrotypiska moment som användandet av olika kalibreringsbilder som tex darks, flats, bias och allt vad det finns att tillgå för det optimala slutresultatet. Processen fram till färdig bild blir så oerhört mycket enklare och snabbare. Bara en sådan sak som att man slipper att kontinuerligt jobba med att skapa och utöka sitt darksbibliotek för varje temperatur man kan tänkas fotografera i (jag går inte in på teknikaliteterna i detta, men detta är mycket tids- och energikrävande).
När man fotograferar med en någorlunda modern "vanlig" kamera blir bilderna helt enkelt bra nog utan kalibreringsbilder, ja för att inte säga rent perfekta. Detta förutsatt att man klarar av lite "vanlig"* handpåläggning på bilderna i ett "vanligt" redigeringsprogram och allt där blir då så mycket enklare och bättre än att försöka sig på att uppnå samma slutresultat i speciella astroprogram (ja, om det nu ens är möjligt i dem).
För att summera:
- Någorlunda modern "vanlig" kamera för vanlig fotografering.
- Inga kalibreringsbilder.
- Inga astroprogramvaror.
Ja, ytterligare lite mer oortodoxi till redan annat oortodoxt på temat astro på denna sida :-)
Men ändå, till sist: Är man amatörastronom/astrofotograf är man som regel mycket intresserad av astrotekniken och då är de speciella astroprogramen ett fullständigt eldorado, en orgie i astroteknik på alla nivåer.
-----------------------------------------------------------------------------