Då man på denna sin livsresa genomkorsat den kända världen, avtäcker man måhända så småningom ett mönster. Ett mönster som svårligen låter sig rationaliseras och kvantifieras då det sträcker sig över både tid och rum, men som ändå låter sig följas.
Karlavagnen i skyn är egentligen ingen egen stjärnbild, utan en samling stjärnor lånade till detta mönster från stjärnbilden Stora Björnen. Tankarna går osökt till den ovanligt stora björnhanne som stämde upp sitt vrålande så det ekade genom skogen och mot berget i bakgrunden vid natten för denna fotografering.
Det är verkligen så, tecknen i skyn tar sig fysisk kropp här på jorden och är ingenting annat än innehållet i den heliga graal, denna hemlighetsfulla kalk, som i sig rymmer mysteriet vid universums ände. Liksom Karlavagnen är detta mysterium inget eget tecken som kan pekas på, vägas och mätas, utan lånar sig i världens alla delar. Här, vid skogstjärnen, tycker jag det blir tydligt.