Denna skapande personliga mittpunkt, i varats bild, till dess bild. Denna, i vilken den lär sig spänna bågen, att träffa målet med allt som är. Urtida eldpil från tid till nu. Skapelsevarats historia ger den som är förflutenhetens gåva som dess plats i framtidens sken, dennes nu.
Här han ser, sig själv, sitt sanna väsens natur av naturhistorien vuxen och denna är denne i sann uppfattning. Mytiskt väsen, alltings bild och ursprung. Okänd och osedd i omedveten bild på fullkomnings färd mot ros som är som ros.
Utvecklings väsens begynnelse, människotillblivandet som nutida kropp och tillblivelsens väsen i dess framtid genom dess adept.
Översinnlighetens skådande process, obunden genom historia och rum. Adeptens tankars högre språk i det förborgade sinnliga. Blivelsens frivilliga innersta goda och sanna ur dess nu av nödvändig erfarenhet söndrade ursrungsvärld.
En erfarenhetsvärld som alltmer kräver de första egna självständighetsstegen ur materialismens illusoriska brottargrepp av nödvändigt tillåtet onts godhetssträvan. Denna det tillåtna ondas materiella erinran av det en gång goda och ondas vardandes strävan. Ägnelsens tillåtna ondas förlösande invigning i övervinnelsen.
Vilsegåendets gåva, friheten, Guds tillåtna ondas goda strävans ledning mot fri och sann kärlek. Den som ärs obundna frihets kärlek till den som skall bli. Självständig och fri.
Guds fria kärleks tillblivelses kraft, det ondas fösande ur paradis till avgrunds insikts utveckling. Det tillkämpades återlösen i den sanna skådelsens goda framtid. Mörkrets änglars fasta ledning mot ljuset, det godas och ondas fjärran mål: den in mot framtidens fader växande gudomlige sonens medvetandeblivelse och vardande: förkroppsligandet av människosonen i kropp och ande. I honom flyter gudomlig och mänsklig framtid samman till framtidsgestalten: fadern, sonen och den helige ande förkroppsligad. Den utvecklingens ström där den gudomliga och mänskliga historien blir ett där Gud i det mänskliga söker sig ett nytt paradis.
Där stiger en alldeles ny uppenbarelse och livsyttring av gudomen fram, aldrig tidigare skådad. En gud född ur människosonen med historisk helig bild i Jesus Kristus. En livsyttring som börjar i sonen och går vidare ut i mänskligheten i den återfödelsens värld Gud så söker i sin egen tillblivelse i, sin födelse i Människan som är hans nya rike där han vandrar hand i hand med människans erfarenhet, och därigenom vunna villkorslösa kärlek och frihet.
Tålmodigt väntar guden på den kallade människans ut ur sig själv upptäckande att hon är en konung i sitt rike och att detta är guden, den den ofullkomnade människans varseblivningsförmåga överstigande.
Så frälser människan genom sin ofullkomlighets fullkomnande Gud till hans rike, detta ligger i människans skapande hand genom egen fri viljas strävan mot sin så från himlen nedstigande sanna bild, för vilken hon medvetet behöver öppna sig och överlämna sig till på gott och ont med tillit om det ändå bådas och hennes förenade strävan mot det ljusa goda.
Detta är ingen lära, det är en det enskilda fördjupandets process genom egen erfarenhet och kunskap till ett unikt gudomligt varande, den som är: den förgudade människan i sin sanna bild.
Detta den historiska kristusbildens transformation till människosonen i adeptens medvetande harmonierar historia och mystik till ett meningsfullt varande och blivande. De förborgade visheterna i kristenhetens andliga bildspråk är inte en historia som skall tros, den döljer det människan behöver veta för den som på adeptens väg blivit förtrogen med mystiska, inre upplevelser. De inre tilldragelser som alltid och alltjämt utspelas under denna guds egen födelse i den mystika själen. Gud på korset är en korsfäst gud inom varje människa, och människan själv är denne.
Prästerna och deras auktoritativa heliga böcker är försynens tidlösa bilder som visar mot det djupaste i människans väsen. Inte bildernas Gud, utan den unika gud som är du. Bilderna har inget av tillfällighet över sig, de är transformerade ur adeptens egna materiella liv, genom tid till historia för lärdom, insikt och erfarenhet: en den egna själens födelse, materiella liv, korsfästelse, uppståndelse och fullkomnande. Det är först då kristendomen får en betydelse utöver den materiella lärans ofullkomliga väg.
Historien är din egen historia som blir verksam mystisk kraft, föreningen med det översinnligas sanna verklighet som är det blivande, i vilket den som är är. Medveten om sig själv och herre över sig själv i den sanna jagbild där det så förvandlade onda blir fruktbar del i det högsta goda. Mörkrets makt en ljusets kraft för Kristi återkomst uppdagas i dessa skådande själsögons framväxt.
Andeögon som ser det som redan finns och alltid funnits, den förborgade närvaron och blivandets apokalyps. Kristushemlighetens kommunion som viger människa till Människa, i sin bild.