Försöker man då inom ett "system" med en "god" kraft förgöra en "ond", rubbar man också sig själv ur balans. Tänk på yin och yangsymbolen. Dessutom är detta ett ogörligt projekt, man kan helt enkelt inte kasta ut en del av sig själv ur en creatio ex nihilo, möjligen plåga varandra i brinnande svavelsjöar. Men vad som då händer är att balansen rubbas och man får plötsligen fråga sig vem som är vem – den som gräver en grop åt andra, faller ofta själv däri. Vi är alla här, skapta på gott och ont. Men vi kan uppnå en balans, en harmoni där allt har sin plats.
Talesättet "Har man tagit Fan i båten får man också ro honom i land" är talande. Kanske stiger han en dag i land i denna skog vi nu befinner oss i. Man kan nu ana honom som en faun i ljusspelet mellan dunkel och ljus, där, mellan stammarna. Nu har han sin plats, ett skogens väsen, fri under ansvar. Upprättad genom denna ondskans tillintetgörelse. I ljuset finns naturligtvis också det goda, ljuspleromat. I denna skog finns allt mellan det svarta och det vita.