Gud är som vi sett både jaget och Självet, yttermera transcendensen, det ofysiska, med bla den potenta världsutveckling som ligger latent i framtidens sköte, Gud är också dåtiden, och det tidlösa. Kort sagt: allt. Och detta allt är vi, och adepten, och varje litet fragment av världen, ty denna är gudomlig och levande även i sina fragments minsta delar.
Och då menar jag inte fragment gudomliga med lägre status än någon annan del, eller att det finns något som har högre status.
Däremot finns det kategorier för olika fragment: fisk, vatten, människa, kärlek, gudar, duva, Gud osv. Men att förväxla någon av dessa kategorier med Gud i kärnan är alltså ett kategorifel. Det finns ingen kärna, och det finns en kärna – på samma gång! Treenighetens anatomi är en bra utgångspunkt för att förstå detta senaste under apokatastasis.
Gud är alltså inte Bibeln, Bibelns Gud, eller Gud i ditt medvetande. Dessa är blott och bart symboler pekandes in mot en kärna, det denna webbsida behandlar och pekar på. Men här skall man inte förledas att tro att denna webbsidas kärna är Gud, ty Gud är även sina fragment: Bibeln, Bibelns Gud, Gud i ditt medvetande osv. Och detta fullt ut. Gud är alltså varken fragmenten, eller den kärna fragmenten pekar in mot, utan både och, i alla sina delar och fullt ut i var del.
Att här välja ut ett fragment och säga: "Se här, här är religionen, den enda!" är fåfängt, men en högst mänsklig aktivitet med sina fel och brister i sin kontext – helheten – "Gud". Detta får vi förlika oss med och måste möta i coniunctio – motsatsernas förening. Detta är vår väg.
Om jag inte säger mig vara Gud, skulle jag ändå vara det – och jag skulle inte ljuga.
"Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er." Lukas 17:21
Hawah!