Här kan man resa stora frågetecken kring riktigheten av en sådan hållning.
Vad som är långt rimligare, är frågan om hur det går för den som utsätts för denna Guds vilja, och den som begår de handlingar Gud vill att vi gör. Nu kan man ju mena, att detta är underordnat utsikten av att komma till himlen på den väg Gud vill att vi går. Lycka till säger jag :-) På denna Guds väg hittar du tortyr, heliga krig, abortmotstånd till varje pris, homofobi, preventivmedelsfobi, könsstympning och Gud vet vad. Förvirringen är närmast total.
Det enda rimliga för att avgöra vad Gud säger att vi vill, är att jämföra det budskap vi fått med den egna moraliska förmågan. Angående budskapet menar många att det ligger ju i Bibeln. Betänk, Bibeln är en del av den värld som enligt samma budskap ligger i Djävulens hand*. Hur kan du egentligen lita på den? Rent befängt, önsketänkande. Nu skall jag inte hålla någon lång utläggning om detta, men de av Gud inspirerade män som givit upphov till Bibeln, hur kan vi veta att det var Gud de lyssnade till? Och att de hörde rätt? Det står ju i Bibeln säger du, och där står att de inspirerats av Gud. Tjaa, säger jag, i vems hand ligger Bibeln...
Tron på Gud kan alltså inte hjälpa oss med svar i moralfrågor, under menandet att det står i de heliga skrifterna vad Gud vill och sedan bokstavstolka enbart utifrån denna genom tro. Fel, fel, fel. Vad som händer då, är endast en grumling av den moraliska förmågan. Grumligt blir vattnet: tortyr, heliga krig, abortmotstånd till varje pris i varje läge, homofobi, preventivmedelsfobi, sexualfobi, överdriven prydhet under förmenande av omsorg av andra, könsstympning och Gud vet vad. Fullständig förvirring, precis det Djävulen sägs vilja :-)
Man kan ju hävda att om jag nu inte gör som det står i min heliga skrift att jag skall göra, så hamnar jag under evig pina på den yttersta dagen, eller helt sonika upphör att existera för gott pga mina handlingar. En sådan straffande Gud, är rimligen inte det yttersta goda, ljuspleromat. En sådan Gud lever inte som han själv lär och det är mycket enkelt att tänka sig en ännu godare Gud som förmår upprätta sin skapelse, utan evig pina, utplåning, eller vad det nu kan vara fråga om. Detta mina vänner, är ljuspleromat, det yttersta goda :-) Det är om detta jag lär.
Jag säger det igen, det är ett missförstånd att det går att motivera moral med hjälp av enbart religion. Den enda moral som finns, är inom dig själv, det är där du har pleromat, inte i heliga skrifter, som tillhör världen och dess härskare. Den som känner grumlighet inför detta, föreslår jag låter grumlingen klarna genom lite eget tankearbete. Och tankar tar tid. Betänk din belägenhet i tillvaron* och fundera på vad det högsta goda är och om detta i så fall lever/fungerar som det lär. Gud sade till Moses: "Du skall icke döda". Fritt då för Gud att leva annorlunda? Vad är det för "högsta goda" i så fall? Du får betänka dessa mina ord under axiomet, detta vill jag mena är vårt enda villkor på denna färd.
Nu menar jag med Gud det du sätter din hjärtas tillit till. Det är detta du hittar inom dig själv och där moralen ligger. Glöm heliga skrifter, de kan inte fånga alla de facetter och situationer som är ditt liv, endast du. Däremot kan du ju hämta inspiration ur en skrift, vilken som. Men denna är inte moralen i sig. Moralen finner du inom dig, i din heliga skrift, i vetenskapen, i kulturen. Ja, i hela världen, den syntes av kategorier som du bär inom och utom dig själv. Kort sagt, du finner den i det som är du.
Moralen i tex abortfrågan springer inte ur Gud, utan ur diskussionen om embryon är skyddsvärda varelser, vilka det kan ses som mord (eller något annat brottsligt) att abortera. Vi får lyssna till varandras argument, och finna en framkomlig väg. Gud ger ingen ledning i sig, det är din egna moraliska kompass som kan vägleda dig. Allt annat skapar förvirring. Känns det som om det blivit alldeles fel i någon fråga, tala med stjärnan i stället för att uppröra din granne med ditt prat, om detta upprör honom.
Med detta menar jag att vi inte enbart skall se till rent logisk argumentation med de evidens vi finner inom vetenskapen, inte heller skall vi enbart följa någon helig skrift bokstav för bokstav. Världen är en paradox, den är syntesen mellan alla de kategorier som utgör världen. Denna är både rationell, och irrationell på samma gång. Här gäller det att hitta det perspektiv jag brukar tala om, den motsatsernas förening som ger balans och harmoni. Denna finns endast inom dig, och sedan du funnit den, skall du upptäcka, också utom dig.