"Jag är Herren, ingen annan finns.
Jag ger ljus och skapar mörker,
jag bringar lycka och skapar ofärd.
Jag, Herren, gör allt detta.
Må det flöda från himlen därovan,
må rättfärdighet strömma ur molnen.
Må jorden öppna sig,
räddningen spira
och rättfärdigheten slå ut i blom.
Jag, Herren, har skapat det."
Jes 45:6-8
Som läsaren vid det här laget nog förstår, menar jag att adepten är herre i sitt eget sköldpaddsskal. Med detta menar jag inte att adepten är Herren som omtalas i den just citerade bibelversen, denna Herren är symbolen, detta på samma vis som att adepten är symbolen för det varpå det pekas.
"Vems ord har skapat allt? Har inte Herren befallt detta?
Kommer inte både ont och gott
på den Högstes bud?
Varför klagar då den som är i livet
över sina synders lön?"
Klag 3:37-39, Bibel 2000.
Nu till själva detta tema, vilket är vad detta inlägg är menat att handla om: Gott och ont och dess ursprung. Ja, ni vet teodicéproblemet. Jag har ju behandlat detta flera gånger tidigare. Här vill jag alltså peka på detta även i en av rötterna till vår kultur, i Bibeln.
Jag vill egentligen inte ge mig in i någon tolkning av bibelverser, jag har inget tolkningsföreträde och den totala förbistringen i alla människans olika tolkningar av just Bibeln talar ju sitt tydliga och avskräckande språk: "Alla andra har fel och just jag har rätt och jag är beredd att dö/döda för detta!" Puh! Snacka om missuppfattningar ;-)
Som jag redan redogjort är dessa sidor ingen tro eller religion, eller väckelserörelse av något slag. Jag skriver om sådant jag tycker berör mig och som är kul att fundera över och fånga på bild. Sådant jag alltid funderat på så länge jag minns, jag är bara sådan av födsel och ohejdad vana. Vad jag framlägger är ett sätt att betrakta världen under förankring i både religion, humanism och vetenskap, samtidigt är det ett deltagande i världen under reflektion över ens belägenhet i tillvaron.
Detta har lett mig till en och annan insikt och slutsats, det som framkommer på dessa sidor. Dessa funderingar är som ni nog förstår en kreativitetens källa för mig och jag delar gärna med mig av dess vatten till den som vill.
Jag har under mina vandringar på denna stig inte hittat några andra funderingar på samma vis, de många jag hittat uppvisar alla de typiska mänskliga motsättningarna sinsemellan de olika funderingarna/teorierna/kategorierna.
Just detta på dessa sidor är mitt haeccitas, min kärna, min källa! Ja, jag vill mena att detta är roten i mitt sköldpaddsskal, och detta är universum, kosmos, min värld i vilken just jag är centrum, ty sådan är jag född med min varseblivning och därav utvecklade perception.
Jag har funnit att det bara är så jag kan skåda världen om den skall bli konsistent med sig själv i alla sina delar. Skådad så blir den dessutom hel och meningsfull.
Och till sist som avslutning är detta inte bara ett skådande, utan ett deltagande i ett fortlöpande skapande av just detta universum som är vårt, i vilket just ni finns, min varseblivning och perception.
Och allt detta är kommet ur en creatio ex nihilo, och så här måste det av nödvändighet vara i en sådan. Detta är ju ett goddag yxskaft konstaterande, men vad väntar du dig att finna vid världens ände? Detta är det bästa svar i alla fall jag funnit här.
Det kan för någon säkert vara mer tillfredsställande att här ställa upp en ekvation med samma innebörd och som man ändå inte begriper. Lugn, en sådan kommer vågar jag påstå!
Vet du vad ett matematiskt bevis är förövrigt? Jo, något som ur sig självt visar sig vara sant. God dag yxskaft ;-)
Hittade just detta för den som vill förkovra sig i det här med ingenting. En lång diskussion, har inte sett den färdigt själv än, men jag kanske får anledning att återkomma i frågan när jag sett klart. Fundera dock kanske på detta fysikprofessor L. Krauss säger vid 9:45, fritt citerat:
"Ett universum ur ingenting skulle uppvisa just de karaktäristika vårt universum uppvisar, vilket skulle göra Gud mer reduntant än han redan är".
Ett intressant konstaterande, samtidigt en av alla dessa motsättningar jag just nämnt som mänskliga kategorier uppvisar sinsemellan.