Tiden har gäckat oss i alla tider, och fortsätter gäcka, även den moderna vetenskapen. Det är en dimension vi inte riktigt fått grepp om ännu. Men jag skall här nagla fast den i metafysisk bemärkelse. Wov! Sent skall syndaren vakna, men detta är ett eftersatt område som nu mognat till uttryck.
Jag har ju nyss skrivit om linjär och cirkulär tid. Linjär tid är den tid vi känner så väl från vår egen kultur, Newtons behållare för händelser. Självklart, klart som korvspad, efter i dag följer i morgon och så vidare. Den enfaldige slutar resonera här och missar hela poängen. "Ett barn kan se", som min gamla matematiklärare så fyndigt sade om något samband jag som vuxen bara satt och gapade inför.
Ett barn kan se att tiden också är cirkulär, dagens gång och upprepning, årstiderna, livets utveckling, Sirius cykliskt årsbundna vandring över natthimlen osv.
Men tiden är också mer, den är både linjär och cyklisk, på samma gång, kronologierna nästlar sig i varandra. Men, dessutom är den, håll i hatten: En emergent trajektorisk spontan ordning. Ja, ni vet, jag älskar ord som i sig innesluter hela uppsatser :-)
Med detta menar jag att tiden är både en linjär entitet i sig som kan klockas med en kronograf, men i denna behållare för händelser är händelserna i sig fria att ordna sig (linjärt och cykliskt) i enlighet med nuets erfarna och subjektiva linjära ramar. Något jag i dåtid aldrig erfarit, kan spontant emergera som ett historiskt linjärt faktum i form av en synkronistisk respons på erfarenheter och händelser i nuet. Samma sak kan uppträda i framtiden.
Är läsaren med? Alltså, något jag erfar nu, kan manifestera sig i synkronistisk form i det förflutna som en för mig ny och i dåtid oerfaren händelse: "Jag har aldrig vetat att det låg ett hus här på denna plats, tänk, jag har åkt förbi tusen gånger och aldrig sett det förrän nu. Se, just en sådan altan vill jag bygga på mitt eget hus". Eller: "Inte visste jag att vikingarna gjorde si, eller så, det var nytt för mig och mycket intressant, det kastar nytt ljus över vad jag nyss läste om dem".
Med dessa exempel vill jag visa att historien inte är fix, den utvecklar sig ständigt i nuets ljus. Likadant med framtiden. Tiden går från nuet åt båda hållen, både framåt och bakåt. Men denna tid är emergent, dvs den kan inte rekonstrueras av sina enklare delar, tex linjärt med en kronograf. Linjär tid är en enklare del av denna emergenta trajektoriskt spontana ordning. Googla emergens, annars tappar ni tråden och jag förlorar läsaren i alla ord om jag skall förklara här. Det är här trollen bor, i min oförmåga att med enkla ord förklara komplicerade samband, men samband som ett barn ändå kan se.
Nu till det andra ordet i "emergent trajektorisk spontan ordning": Med trajektorisk menar jag att tiden inte nödvändigtvis utvecklar sig kronografiskt linjärt över tid, detta eftersom tiden inte enbart är linjär, utan förändrar sig (både i dåtid och nutid) med utgång i vår subjektiva upplevelse av tidens linjära ordning. Googla trejektoria.
Med de avslutande "spontan ordning" lämnar jag kvar en frodig träddunge där trollen alltjämt kan trolla. Googla annars spontan ordning. Detta är det enklaste av de tre begreppen att begripa, men låt dig inte luras av den enkla ytan, här bor som sagt trollen...
Begriper du inget? Lugn, tankar tar tid :-) Strax kommer någon av mina alter egon och förklarar, detta inom ramen för den emergent, trajektoriskt spontant ordnade tiden i denna apokatastasis. Google är din bästa vän :-)