Se hur kosmos speglar sig i tjärnen, sinnebilden för själen. Kamerans öga är liksom själens, den ser sig själv där den fångar ljuset foton för foton. Tjärnen ligger där framför kameran med sin speglande yta och bottenlösa djup, oändlig i sin konstitution och i sig en inkarnation av alltet. Det blänker till i trollets öga, Arcturus speglar sitt vid horisonten blinkande ljus i olika färger och trollet ler under det att dess tankar vandrar likt dimmorna över tjärnen.
Här, på gränsen av det möjliga, är naturen som kanske allra vackrast. Endast stjärnljuset lyser upp landskapet, det svaga norrskenet ger inte mycket bidrag, även om det skiner upp himlen lokalt. Det svaga stjärnljuset är en verklig utmaning för kameran och jag får ta till en brokig samling tekniker för att lyckas förmedla vad som här rör sig i nattens mörker. Som med dagsljuset varierar även stjärnljuset i styrka, från timme till timme och från natt till natt. Detta alldeles oavsett månen, är denna uppe är ljuset mycket intensivare än endast det stjärnljus som råder i bilden nedan och i de två föregående blogginläggen. Vad jag vet är jag ensam om att systematiskt fånga landskapet upplyst i detta svaga ljus. De nattliga nokturnerna vid skogstjärnar har blivit lite av ett signum.
Se hur kosmos speglar sig i tjärnen, sinnebilden för själen. Kamerans öga är liksom själens, den ser sig själv där den fångar ljuset foton för foton. Tjärnen ligger där framför kameran med sin speglande yta och bottenlösa djup, oändlig i sin konstitution och i sig en inkarnation av alltet. Det blänker till i trollets öga, Arcturus speglar sitt vid horisonten blinkande ljus i olika färger och trollet ler under det att dess tankar vandrar likt dimmorna över tjärnen.
0 Comments
Leave a Reply. |
SkriftställareArkiv
February 2022
Kategorier
All
|