Jag har funderat lite över detta, hur ens funderingar kan presentera sig i en trädstam, i en förunderlig pareidolia. Vad jag funnit är att det bestämt är något magiskt över detta. Senast en fundering presenterade sig var här om dan då jag besökte biblioteket och boken "Ett universum ur ingenting" av Lawrence M. Krauss pockade på uppmärksamhet i hyllan. Det skall bli intressant att läsa denna och se hur alter egot utvecklat temat. Alter egot syns nämligen inte bara i stubbar, utan i allt. Det blir så i ett universum som uppstått ur ingenting, i det universum där man kan söka svar på frågan varför det finns någonting, snarare än ingenting. O denna apophenia!
När man försöker gestalta det som inte finns, men som ändå är – det transcendenta. På denna väg är det teleologiska gudsbeviset en anförvant och vapendragare i pennans jakt på det oförmedelbara, det som kan sägas vara det osägbara. Det är inte det sagda, utan det som står där med utropstecken mellan raderna. Det är detta osägbara som utgör själva förståelsen av det som är, eller kanske snarare förutsättningen för denna förståelse. Tar man denna tanke på allvar, ifrågasätts vår förståelse av världen, men det är inte ett nytt perspektiv som öppnar sig, utan det vanliga perspektivet som sätts in i ett nytt sammanhang, vilket vidgar det vanliga vetandets ramar. Ofullständigt och därför krasst är vårt vanliga vetande utan detta ovetande. Världen kan te sig kall och hård, men förklaras mellan raderna och den är ganska skön. Den är i vart fall en underbar plats att meditera över slikt på. Till slut man ser, sitt alter ego i en stubbe. Jag har funderat lite över detta, hur ens funderingar kan presentera sig i en trädstam, i en förunderlig pareidolia. Vad jag funnit är att det bestämt är något magiskt över detta. Senast en fundering presenterade sig var här om dan då jag besökte biblioteket och boken "Ett universum ur ingenting" av Lawrence M. Krauss pockade på uppmärksamhet i hyllan. Det skall bli intressant att läsa denna och se hur alter egot utvecklat temat. Alter egot syns nämligen inte bara i stubbar, utan i allt. Det blir så i ett universum som uppstått ur ingenting, i det universum där man kan söka svar på frågan varför det finns någonting, snarare än ingenting. O denna apophenia! Det finns en filosof, vars namn jag inte kommer på nu, som menar att det att något blir till kommer av att det blir tänkt. Jag finner det meningsfullt att existensen är det tänktas inbegrepp. Kanske är det så. En både vacker och skrämmande tanke.
0 Comments
Leave a Reply. |
SkriftställareArkiv
February 2022
Kategorier
All
|