Andäktigt, väntan. Mitt i skogstjärnen, kategorierna runt omkring, samtliga på plats. O denna plats!
En lätt svepande vind, ytan tindrar av tusen ljus. Vattenrosen glider sakta fram och tillbaks, en stilla rörelse. Kanske händer något!
Så har jag då på denna vandring funnit min plats. Där, mitt i tjärnen, metaforen för människosjälen. Här finns allt, alla ord, alla sinnesintryck från ovan och nedan. Här smälter de samman, förlikas och tar sig kropp. Deras sätt att vara till, att finna nåd. På himlen vakar alla änglasönerna, stjärnorna. Också där i djupet, avgrundens änglar, vaktande. Bakom dansar älvor i den uppgående månens ljus. Framför på vattenspegeln, i mitt numens spegling, den vita rosen som slutit sig för natten till en knopp. Natten är nu längre framskriden, dagningen närmare. Näckrosen har redan öppnat sig och slagit ut i blom.
Andäktigt, väntan. Mitt i skogstjärnen, kategorierna runt omkring, samtliga på plats. O denna plats! En lätt svepande vind, ytan tindrar av tusen ljus. Vattenrosen glider sakta fram och tillbaks, en stilla rörelse. Kanske händer något! Comments are closed.
|
SkriftställareArkiv
February 2022
Kategorier
All
|