Ögat ser, förfäras och ler. Men nu är allt stilla lugnt.
Som jaget ligger det där, ögat som känner, ser och upplever. Jaget, den tillkämpade bilden av oss själva, den medvetna självbilden.
Där ovan, Självet, det många inte vet, men som också är vi. Många rymder högt och ljust. Det ena inte utan det andra. Det speglar sig i ytan på själen som är, tjärnen.
Där under långa famnar av skuggans outgrundligt mörka djup och vid dess bottenlösa slut ängeln Abaddon som oförtröttligt vakar tryggt.