Men folksaga känns helt rätt. Denna uppstod under nationalromantiken och utgör ett rikt arv av en tidigare muntligt traderad kulturskatt. Dess kännetecken är att den därför saknar känd upphovsman. Folksagan ses representera det enkla och ursprungliga, folksjälen.
Folksagan indelas i sin tur i olika underkategorier, som jag redan nämnt ovan. Det är nog främst undersagan, eller chimärsagan som den också kallas, som jag kommer att uppehålla mig vid. Den kan sägas börja med orden: "Det var en gång för länge sedan..." och avslutas med: "Sedan levde de lyckliga i alla sina dagar". Man kan använda fina ord som symboler för dessa fraser, som tex enteleki för inledningen och eudaimoni för avslutningen, ord vilka jag ju nyss använt i en tidigare anteckning, "Jag" den 22 februari.
Undersagan uppehåller sig också mera vid det övernaturliga och magiska, jämfört med de andra folksagoformerna. Den är inte heller lokaliserad i tid och rum och har alltid ett lyckligt slut.
Nu misstänker jag ju att dessa summariska gränser kommer att överskridas då och då, tex fantasytemat. Men jag kommer att försöka sträva efter detta huvudspår.
Inte heller kommer jag alltid att uppehålla mig med att parafrasera de klassiska folksagorna, utan genom ett eget berättande i bild och form gestalta fria episoder, det jag har inom mig som måste få komma ut, och då är vi ju inne på konstsagans område, vilken i sin tur ofta använder en mera medveten symbolik. Det ovan sagda blir förmodligen den huvudsakliga inspirationskällan för detta. Heureka!