Sommarens slända, trollsländan. Den satt där så fint, på en pinne i tjärnkanten med utsikt. Solens varmaste strålar skänkte dess skimmer, en iriserande dräkt i luftens fria flykt. Ändå bunden, vid tjärnen, dess ursprung och öde med all glädje, möda och stora lycka.
Här har den flugit, sedan före dinosauriernas tid. Vem vet, hur länge just denna tjärn funnits här, en sänka i urberget vid dess topp. Berget, format av vulkaners värme, under eoners år nött av glaciärers smekning och tidens tand, skulpterande tjärnens rand ur Guds hand. Oss till här och i dag som är.
Ja ur detta flög den fram. Satt där och spanade, efter mat, mening och mål. I fullkomnad dräkt, ögat till fägring och själen till näring.
Skimrande ljus, tankar som föds och lindas för skönaste vingars rassel. En miljardär i år, och just här i dag.
Trollsländan: Emblemet för glädje, magi, transformation och illusion. Trollens spinnverktyg. Målet för vävens tråd ligger mot ljuset och det är så man talar om och med trollen. Då står de redan där:
– Skimrande i ljuset, iförda allra skönaste dräkt.
Just denna slända: Fyrfläckad trollslända, en stortrollslända i familjen segeltrollsländor.