Men den gamla visheten visar att det finns en ännu levande koppling till denna ande genom människans innersta, den hemlighet alkemin pekar på, den heliga graalen: stenen. Denna sten, människans dolda, allra hemligaste och heliga numinosum, utgör transcendensens visdom, vilken genom övning och studium kan framträda ur världens brus och genom alkemisk process bringas till ett kreativitetens ljus i den sinnliga världen. Det ljus som skiner själva skapelsens magi.
Att avtäcka detta lumen naturae är inte bara en process i individens inre, utan har ett direkt sammanhang och inflytande på hela makrokosmos genom världens hjärta. När vi väl erkänt denna förbindelse mellan det inre och det yttre, kan vi använda den inre transformationen, individuationen, som ett världssjälens verktyg för att skina Anima mundis gudomliga ljus och vakna till liv ur sin materiens fjättror och slummer.
När vi väl insett att vår själ är en del av det yttre, av helheten, skapas en helig förbindelse. Ett förbund med världen där vi ser att vi är ett i vårt inre och yttre genom hjärtat. Ett förbund vår efter renässansen rationella och dualistiska kultur genom Herrens vishet dolt för folket tills tiden är mogen. Ett förbund vi tidigare inte trodde fanns, men som är och hela tiden varit.
Denna ljusets förtrollade värld, fylld av magisk kraft i väntan på sin avtäckelses kraft och upprullning som är vår inre transformation, är ett levande andligt väsen inom och utom oss, vår perception. Vi, du, jag som utomkosmisk manifestation genom hjärtat.
Genom individuell kraft i varje litet frö kommer skapelsens helhet så till liv, ett liv som helar och transformerar hela kosmos i den andra skapelsens enhet, föreningen mellan det inre ljuset och världens ljus. Detta inre ljus som är en gnista av världssjälen och som hjälper oss till vår bestämmelse, en annan jagets och Självets dimension. Rymder som öppnar tidigare dolda och stängda dörrar.
Varje litet frö besitter denna magiska och transformatoriska kraft att omdana världen och öppna dessa det inre och det yttres portar. Nycklarna till dessas lås förtäljs genom livets språk och kommer till adepten genom alkemisk process. Det räcker att en enda individ sätter sin nyckel i denna himlarnas port och vrider om så är vi inte längre de vi var utan ser att världen är en intelligens som hela tiden skapar och omskapar vårt kosmos enligt gudomliga principer bortom rationalitetens förståelse.
Vänder vi oss på denna väg mot Självet hjälper vi Anima mundis magi till uppvaknande och frigörelse, vi ser och förstår hennes kraft och ändamål i denna den bästa av världar. Den värld som är det inres mandala för klargörande och förståelse under apokatastasis. När hon väl vaknat kan Anima mundi bättre fullfölja sin uppgift i harmoni och balans: världens inlösen till den andra skapelsen, vilken ligger i denna magi.
Detta inlägg är en fri omarbetning av denna text.