Så då är det bäst att jag lägger ut den fix jag gjorde i går, vis av erfarenheterna från första provkörningen av kameravridaren på riktiga stjärnor här om kvällen.
Annars har väl fixet inte blivit gjort tänker jag och jag får samma svårigheter som förra gången då jag åter står där under stjärnorna med vridaren vid nästa provtillfälle :-)
Eftersom jag lämnat digitala lösningar därhän behövde jag i stället för dem en ny handkontroll för att styra kameravridarens motor till rätt följningshastighet.
Den jag försöker använda nu är egentligen kontrollen till teleskopets fokusmotor, för skärpeinställningen av själva teleskopet.
Men eftersom sådana här enkla och praktiska prylar som sitter inne i handkontrollen numera är lite svåra att få tag på här på hemmaplan, utan får beställas från andra sidan jordklotet, försöker jag återanvända sådant jag redan har liggande.
Men, den visade sig behöva justeras för att passa också kameravridaren. Följningen visade sig nämligen gå fortare och fortare, möjligen beroende på att den lilla växelmotorn blir varmare efter en stunds körning. Till slut gick den så fort att jag inte längre kunde reglera ner hastigheten till korrekt fart med handkontrollen, vilket förstås gav mig allehanda följdproblem vid första provkörningen.
Vad jag gjort nu är att öka resistansen i handkontrollen. Men vridpotentiometern som sitter i har för snävt justerområde, och ingen med lämpligare område kunde jag hitta att köpa här på hemmaplan.
I stället gjorde jag nu en workaroundlösning av sådant jag redan hade liggande hemma i form av två skarvkablar som kan kopplas in i serie med handkontrollen och då kombineras för sig eller tillsammans på olika sätt till önskad resistans. Jag kan då kombinera till åtta olika fasta resistanser, och med vridpotentiometern sedan justera var och en av dessa +/- 25 Ohm.
Jag tror det kommer att funka. Idealet vore ju förstås en enda vridpotentiometer med lämpligt intervall, men, men.
Helt enkelt prylbrist på lågteknologi, för detta är ju klassisk elektronik, sådan man för sina sista sparslantar beställde ur Elfakatalogen på högstadiets radio och tv-teknik och sedan ivrigt lödde ihop till diverse roliga grunkor.
Elfa finns ju kvar, men sist jag kollade blev det snordyrt att beställa bara någon enskild liten grej för en 50-lapp, beroende på frakt och Gud vet vad. Vore förstås roligt om det någon gång åter börjar gå att handla från dem.
Så ja, det blev i stället en workaroundlösning i lågteknologins tecken :-)
Ja, så med detta hoppas jag att jag nu står väl rustad för ett nytt världsrekordsförsök med barn door.
Detta en vindstilla afton då molnen skingrats för stjärnor som tindrar i kapp från skyn :-)