Denna världsande, till vilken adepten utvecklar ett psykologiskt förhållningssätt, en metod att erfara och förhålla sig till detta omedelbara och numinösa i den gryende (o)medvetenhetens oerhörda hav under sol och måne, är medvetandetranscendensens centrum, firmamentets nav, himmelspolen ovan detta hav, ovan denna skog.
Anima mundi är det inres omedvetna, som är ditt yttre, som är du och det som skänker dig perception. Kort sagt: jaget är du, Självet är det som du (kanske) inte tror är du, men ändå är du, anima mundi är det som leder mot detta.
Men anima mundi är mer än så, när Orions inhägnad gläntas och han befrias från materiens fjättror, förvandlar den det som inte är nöjaktigt till det som det en gång var, till det som det under rättfärdighet bör vara, men nu inte är. Världsanden är alltså det sannas medelpunkt, Centrum veri, som befriar och förvandlar kroppen i en naturalistisk process, livet. Världsanden är den så förvandlade mysteriösa kroppens symbol, som också är kroppen. Dorneus uttryckte saken som så: "Det är en och samma arkansubstans, vare sig den finns inom eller utanför människan." Ty detta är den skatt vi här funnit och om vilken denna webbsida talar.
I umgänget med anima mundi är rättfärdighet i hjärtat av högsta vikt och att gå fram så som du vill att det av dig eftersträvade verket skall vara, fritt citerat Dorneus. Han fortsätter: då "kommer hon att se, det vill säga förstå, vem och av vad slag hon är i sin inre människa, och i naturens ljus kommer hon att känna sig själv genom yttre ting."
"Lär inom dig själv känna allt som finns i himlen och på jorden, på det att du måtte bli vis i alla stycken. Vet du icke att himlen och elementen en gång var ett men skildes från varandra av en gudomlig skapelseakt, så att de kunde frambringa dig och allt?"
Psyket är här den verklighetens spetskompetens varigenom adepten måste lära symboliskt förstå Guds ursprungliga enhet med världen, mot vilket dennes rättfärdighet* i hjärtat bör sträva. På denna väg lär man känna Anima mundi, världssjälen (vilken för övrigt borde stavas med stor begynnelsebokstav, vilket jag avslutningsvis här gör).
*) Denna rättfärdighet har inte bara med jagets rättfärdighet i världen att göra, vilken nås genom självkännedom om jaget, utan också med den rättfärdighet gentemot den inre människans firmament som denne leds mot genom Anima mundi – mot Självet.