Jag har inte uppdaterat här på ett tag. Inte för att det inte hänt något, utan för att jag inte hunnit med. Gudinneprojektet börjar allt mer ta form. En ny resa upp till Näsåker och gudinnemuseet, samtala med folk och samla idéer, kanske bidra själv med något. Nu i kväll hade vi ett vad man kan kalla planeringsmöte här nere i Bergeforsen.
Men till sak: En bildvisning, eller kanske snarare en gestaltning av det gångna årets vandring i gudinnemarker för mig och Seidun kommer att hållas lördag den 19/12 på Kvinnominne uppe i Näsåker. Mer information följer, men titeln är "Trollrötter och himlabroar". Beräknad tid är två timmar inklusive fikapaus. Denna kommer att vara en blänkare om det gudinneprojekt denna projektblogg egentligen handlar om. Samtidigt är det ju förstås en framställan i sig.
Projektet kommer sedan att ta sin officiella start med en dagskurs om gudinnan, eller kanske 1,5 dagar. Detta i början på nästa år.
Det hela går ut på att återupprätta gudinnan och hennes balanserande krafter, att återfinna en förlorad harmoni i tillvaron. Det är nu inte bara gudinnan som är i obalans, utan även guden. Kvinnliga och manliga energier i disharmoni. Det är detta vi ser då vi ser oss om i världen av i dag. Men det hela börjar med att återfinna gudinnan och uppväcka henne inom oss nutida människor.
Men till sak: En bildvisning, eller kanske snarare en gestaltning av det gångna årets vandring i gudinnemarker för mig och Seidun kommer att hållas lördag den 19/12 på Kvinnominne uppe i Näsåker. Mer information följer, men titeln är "Trollrötter och himlabroar". Beräknad tid är två timmar inklusive fikapaus. Denna kommer att vara en blänkare om det gudinneprojekt denna projektblogg egentligen handlar om. Samtidigt är det ju förstås en framställan i sig.
Projektet kommer sedan att ta sin officiella start med en dagskurs om gudinnan, eller kanske 1,5 dagar. Detta i början på nästa år.
Det hela går ut på att återupprätta gudinnan och hennes balanserande krafter, att återfinna en förlorad harmoni i tillvaron. Det är nu inte bara gudinnan som är i obalans, utan även guden. Kvinnliga och manliga energier i disharmoni. Det är detta vi ser då vi ser oss om i världen av i dag. Men det hela börjar med att återfinna gudinnan och uppväcka henne inom oss nutida människor.
Lite kort om det hela: Kvinnor som känner gudinnan, eller som vill lära känna henne, strävas att engageras i ett årsprojekt som mynnar ut i en ceremoni i Kvinnominnes labyrint där var och en deltagare i olika aktiviteter (läs träffar) stimuleras att finna just sin gudinna, den gudinna som återspeglar just henne och hennes liv och tankar. Då gudinnor ur den nordiska mytologin. Mytologi är egentligen fel ord, kultur snarare. Och kulturen är ju uttrycket för vilka vi är och vår bakgrund och i detta projekt vår strävade framtid: att finna harmoni, balans mellan könen och det naturligas frigörelse med allt vad det innebär.
Nu är detta inget feministiskt, utan strävan efter en upprättelse till det som kanske egentligen är menat då det gäller vår strävan här på jorden och vidare in i det som är. Riktigt vad detta är kan man aldrig säkert veta, men det som är nu är en övergångsfas mot detta sökta.
Ser man det hela i ett bibliskt perspektiv är det en återställelse till den ursprungliga meningen, en apokatastasis. Men denna finner man inte annat än fragment av i Bibeln, detta är så att säga Bibelns fortsättning in i en ny era, hur hädiskt detta än kan låta i eventuella bokstavstrognas öron. Jesus själv sade:
"Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta. Allt vad Fadern har är mitt; därför säger jag att det är av mig han tar emot det han skall låta er veta."
Joh 16:12-15
Stora ord, jag vet. Men vänta och se. Inte då på gudinneprojektet, utan på vad som sker. Bara för att förtydliga mig är det bibliska i denna blogg ett formspråk som det förmodas att läsaren är bekant med, åtminstone genom sin kulturs rötter. Nu är jag svensk, det är därför det är denna kultur jag känner och refererar till, annat kan jag inte. Men det bibliska går ju också igen i många andra länder. Det bibliska är ett sätt att söka ett språk som många kan förstå och som ger utrymme att uttrycka det som här framförs.
Alltså: gudinnekurs, träffar under året för att finna just sin egen gudinna ur den nordiska kulturen, allt avslutat med en ceremoni där var och en deltagare gestaltar och kort berättar om sin gudinna vid Kvinnominnes labyrint.
Men lugn, det slutar inte med det, det finns stoff för ytterligare två års spännande aktivitet. I skrivande stund :-)
Nu är detta inget feministiskt, utan strävan efter en upprättelse till det som kanske egentligen är menat då det gäller vår strävan här på jorden och vidare in i det som är. Riktigt vad detta är kan man aldrig säkert veta, men det som är nu är en övergångsfas mot detta sökta.
Ser man det hela i ett bibliskt perspektiv är det en återställelse till den ursprungliga meningen, en apokatastasis. Men denna finner man inte annat än fragment av i Bibeln, detta är så att säga Bibelns fortsättning in i en ny era, hur hädiskt detta än kan låta i eventuella bokstavstrognas öron. Jesus själv sade:
"Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta. Allt vad Fadern har är mitt; därför säger jag att det är av mig han tar emot det han skall låta er veta."
Joh 16:12-15
Stora ord, jag vet. Men vänta och se. Inte då på gudinneprojektet, utan på vad som sker. Bara för att förtydliga mig är det bibliska i denna blogg ett formspråk som det förmodas att läsaren är bekant med, åtminstone genom sin kulturs rötter. Nu är jag svensk, det är därför det är denna kultur jag känner och refererar till, annat kan jag inte. Men det bibliska går ju också igen i många andra länder. Det bibliska är ett sätt att söka ett språk som många kan förstå och som ger utrymme att uttrycka det som här framförs.
Alltså: gudinnekurs, träffar under året för att finna just sin egen gudinna ur den nordiska kulturen, allt avslutat med en ceremoni där var och en deltagare gestaltar och kort berättar om sin gudinna vid Kvinnominnes labyrint.
Men lugn, det slutar inte med det, det finns stoff för ytterligare två års spännande aktivitet. I skrivande stund :-)