Inför den mörkersäsong som nu närmar sig med stormsteg har jag uppgraderat fotoutrustningen. Under några veckor har lägenheten mer eller mindre förvandlats till en verkstad med massor av verktyg och spånor överallt på bord och golv. Jag har nämligen motoriserat min hembyggda kameravridare av modellen barn door tracker. Tidigare har jag fått vrida manuellt med fingret på en visare för att kameran skall följa stjärnornas gång över himlen under långtidsexponeringar. Detta går utmärkt vid vidvinkelbilder som typ en vy över en skogstjärn, men med tele och speciellt med teleskopet monterat blir det kinkigare. Minsta vibration vid vridningen och stjärnorna blir utdragna som streck och blurriga blobbar på bilderna.
Men nu har jag alltså förfärdigat en motordrift, vilken gör att vibrationer reduceras dramatiskt jämfört med att vrida visaren för hand. Visserligen är det mer sport att handvrida, faktiskt en riktig utmaning. Motor känns nästan som fusk. Att fotografera stjärnhimlen med en handvriden kameravridare är ett riktigt hantverk som kräver både uppfinningsrikedom, tålamod och övning.
Men nu inför hösten har jag ett nytt och helt grymt kameraobjektiv, ett riktigt monster. Jag kommer att använda det bla för detta motiv och jag räknar med att den tekniska bildkvalitén kommer att förbättras avsevärt. Dessutom kommer den tidigare tidsödande bildbehandlingen att förenklas betydligt. Motivet kommer ändå att fortfarande kräva en speciell fotografreingsteknik, men nu utan kameravridare. Likaså behövs efterbehandling av bilderna, men nu som sagt på ett mycket enklare sätt. I alla fall i teorin...
Nu är jag rustad, må höstmörkret komma!