Men först lite bakgrund: Det hela började med att jag häpnade över alla de vackra bilder med Vintergatan som började dyka upp på nätet för 5-6 år sedan Speciellt fastnade jag för en bild av Vintergatan över en sjö där dess spegling photoshoppats att synas i vattenytan. Wov! En sådan bild vill jag ta själv, fast på "riktigt", ingen photoshoppad spegling, utan den riktiga.
Sagt och gjort. Jag behövde en ny kamera i stället för den lilla digitala jag med stort nöje fotograferat med dittills i den digitala eran. Kamera lämplig för ändamålet införskaffades. Sedan gällde det att hitta en lämplig fotoplats. Efter lite funderande kom jag fram till att en liten skogstjärn förmodligen är en bra plats. Inga störande gatljus ute i skogen och något skyddat för vind av omgivande skog. Dessutom lagom i storlek för en fin spegling och intryck av mystik natur, vilket jag ville fånga.
Själva fotoplatsen är sedan resultatet av astronomiska efterforskningar för att utröna vid vilken tid på dygnet och på året och mot vilket väderstreck Vintergatan syns som bäst här i mellannorrland. Uppgifter som vid denna tid, för fyra år sedan, inte var direkt lättillgängliga.
Därefter gällde det att lokalisera en tjärn med lämplig fotovy, som dessutom är tillgänglig nattetid i mörkret. Kart- och flygbildsstudier gav uppgift om ett antal tänkbara platser. En sommars rekognosering runt om i skogarna gav sedan vid handen just denna plats där den aktuella bilden är tagen.
När platsen väl var funnen, gällde det att lära sig att fånga motivet rent fotografiskt. Lika dant där, på denna tid fanns endast knapphändiga uppgifter om hur man går tillväga. Men jag snickrade mig en kameravridare av modellen "barn door-tracker" (vilket passade min ekonomi) och gav mig så till hösten ut till skogstjärnen i mörkret. Inledningsvis bara det ett helt äventyr och projekt för sig.
Efter två års övning med motivet började resultaten komma, dels lärde jag mig hantera min fotoutrustning för detta motiv, dels att redigera bilderna digitalt vid datorn. I år är det det fjärde året vid motivet, som infinner sig under ett "fönster" i tiden av två höstmånader varje år. Tidigare på året är det för sommarljust, senare har isen lagt sig över tjärnen och hösten övergår dessutom i ett till synes permanent nattmulet tillstånd.
I praktiken handlar det hela om några få nätter varje år då naturförutsättningarna samverkar:
- Ingen, eller bara liten måne.
- Helt vindstilla.
- Klar natthimmel
- Ingen, eller bara lite markdimma.
Dessa få nätter är helt magiska att tillbringa vid kanten av en skogstjärn. Att följa Vintergatans och stjärnornas vandring över himlen och naturens ljud och stilla skiftningar. Att känna den närvaro som skogen och nattens mörker ger.
I år befann jag mig alltså där vid tjärnen igen. Planen var att ta det hela ytterligare ett steg. Men mer om detta i ett kommande blogginlägg :-)