Kanske är det just den magiska räven som här dragit sitt spår genom snön?
Det finska namnet för norrsken betyder ordagrannt "räveld". Enligt den gamla myten sveper en magisk räv sin svans genom snön och piskar upp den gnistrande på himlen. Kanske är det just den magiska räven som här dragit sitt spår genom snön? Månen sveper sina sista strålar under det att den går ner bakom träden.
Vi var ute i ottan, fulla av förväntan. Redan den allra första arla gryning mötte. Sol bidar ännu sin tid, men Måne vandrar stadigt upp. Himlens söner tindrar ytterligare en tid. Detta likt jungfruögon i skyn. Eller är det tvärt om? Med detta väsen kan man inte så noga veta, androgynen* innan allts emanation. Men rodnaden anas, den blå färgen är inte heller att ta miste på. Här är hon! Stjärnorna släcks en efter en, allt bidar sin gång. Denna gryning det är en sådan sång. Måne vandrar, ekliptikan spelar upp hennes dansande ban. Så kommer hon! Med guld och silver i sitt hår, Sunna! Ännu jagas vi här av vargar över himlen, dag efter dag, år efter år. Men det kommer en annan tid då guld inte är guld och silver inte är silver. En tid då vi låter våra alvhår glänsa i all sin egna skönhet, glänsa, älska och älskas. *) Se även här, Dryghtyn.
Midvinternatten är över. Redan nu i arla timme den första gryningen anländer. När solen sedan går upp står hon redan där, dansar till gryningens begär. Hon, morgonrodnadens gudinna, hon som tänder ljuset. Dag efter dag, år efter år. Så även detta år. Modell: Sejdun
Morgonrodnad Gudinnan hälsar morgonsol som färgar himmel och hav. Hon fångar ljuset i sin hand och bär det sedan inom sig som en vacker diamant. En rubin i flammande rött, ett magiskt ljus i sitt hjärta hon bär. Med sin röda slöja hon dansar över skog och berg och på tidig gryning sätter hon färg. Dikt: Sejdun, Januari 2016 Här, den första februari, mitt mellan vintersolstånd och vårdagjämning. Ljuset är hastigt på väg åter i det att mörkret viker undan. Solen värmer redan i snötäckta sluttningar, fåglarna kvittrar på nytt fulla av hopp. Imbolc – ljuslågefesten, är en från forntid, genom medeltid och fram till modern tid keltisk tradition som firades vid denna tid. Inom Vitka, en naturreligion som står nära nyhedendom-, natur-, fruktbarhets- och mysteriereligionerna, högtidlighålls fortfarande denna sed genom att tända ett ljus för att välkomna solen åter. Naturen bär ett mysterium, och visst är det oerhört vackert? Modell: Sejdun
|
SkriftställareArkiv
February 2022
Kategorier
All
|