En spännande natt! Norrskenet som jag väntat på infann sig i går kväll vid tiotiden. Fort, greppa kameragrejorna och ut till bilen. Plockar upp en fotovän på vägen ut till "min" nya tjärn som jag skrivit om här tidigare. På vägen syns en fin norrskensbåge bölja över skogen. Vi svänger in på först en grusväg och sedan en skogsbilväg och så parkerar vi bilen och fortsätter några hundra meter till fots genom skogen fram till tjärnen.
Makalöst vackert! En fin vattenspegel väntar och ett grönt norrsken ruvar nu nere vid horisonten. Vi ställer upp kamerorna på stativen och börjar fotografera. Dimmor stiger ur tjärnen och det hela är mycket suggestivt. Norrskenet tilltar åter i styrka och kamerorna går varma under det att det rör sig över himlen. Vi pratar högljutt, tjoar, skrattar och tjimmar. Vi vill ju inte överraska någon björn där i skogen resonerar vi. För den delen är det så roligt att fotografera och resultaten ser så bra ut på kameradisplayerna att vi blir lite uppspelta, vi behöver inte anstränga oss det minsta för att föra ett herrans oväsen i natten. Timmarna går fort. Plötsligt bryter ett vrål fram genom skogen! Huh??? Vi tystnar tvärt, vrålandet fortsätter. Vad i hela friden... Björn! Vrålen kommer från det håll vi kommit och ungefär på det avstånd bilen står. Insikten att en vilt vrålande björn står någonstans borta vid bilen och vrålar rakt ut av missnöje över att ha blivit väckt och störd i nattsömnen gör ju en minst sagt lite spak... Björnen vrålar rakt ut minst tio gånger. Ett tag låter det som att den kommer närmare, men sedan tycks det höras som att den avlägsnar sig. Som avslutning på björnvrålen svarar en lom sitt vildmarksrop borta i en större sjö intill. Det är inte utan att man blir lite skakis och tycker sig höra alla möjliga konstiga ljud i skogen bakom buskar och snår. Smygande steg, flåsande andetag, klafsande ljud i tjärnkantens vattensjuka mossa... Vi fortsätter i alla fall fotografera, men norrskenet tycks snart på upphällningen och moln har dragit över samtidigt som markdimmorna tätnat och det första gryningsljuset slagit till. Vi kommer fram till att det är dags att ge upp och packar ihop grejorna, fortfarande lite skakis och spaka över att behöva gå tillbaks till bilen varifrån vrålandet kommit. Nästan framme vid bilen blänker det till som av ögon bakom stammarna i ljuskäglornas utkant, vi hajar till, men ser strax att det är bilen som står där och blänker i ficklampornas sken. Puh! Skönt! De två första preliminära bilderna från nattens bildskörd: En del av tjusningen med naturberoende aktiviteter är att man kan aldrig riktigt veta vad som skall ske. Fredagens norrskensprognos är nu reviderad och det kommer inte att bli minsta tillstymmelse till norrsken enligt ny prognos. Däremot spår den i stället fin norrskensaktivitet på måndag... Förvisso är denna prognosaktör notoriskt opålitlig, eller rättare sagt, rätt vad det är går det troll i deras inte sällan rätt så bra prognoser. De flippar ur fullständigt och man bara undrar vad som sker. Omöjligt att veta vad som kommer att ske i detta läge utifrån dennes prognos.
Men, i stället spår en annan prognosaktör som brukar vara mer pålitlig nu faktiskt viss norrskensaktivitet på fredag och lördag! Norrskensprognoser är mer ombytliga än väderprognoserna, den som lever får helt enkelt se. I vissa lägen kan man själv bilda sig en uppfattning om norrskensaktiviteten. I detta fall gissar jag att det faktiskt blir norrskensaktivitet på fredag, kanske inte jättestarkt, men det kan bli fint på bild ändå. Däremot ser nu väderprognosen lite sämre ut för fredagen. Visserligen är det inte igenmulet enligt prognosen, men lite väl mycket moln i farten för att det skall kännas bekvämt. Men fortfarande är allt bara prognoser och mycket kan ändras innan fredagskvällen faktiskt är här i morgon kväll. Blir spännande att se hur det hela utvecklas. Jag skrev ju om vedermödor och våndor som naturberoende astroscapefotograf i går. Naturberoende då i den bemärkelsen att man är helt beroende av naturomständigheter som inte alltid är så lätta att förutse. När allt stämmer måste man helt enkelt vara ute på rätt plats vid rätt tid med rätt utrustning rätt ordnad. Tiden är helt avgörande, ett fascinerande och vackert naturskeende kan vara över på ett par minuter och då gäller det att vara beredd med alla inställningar klara, annars hinner man inte med och tillfället kanske inte återkommer inom överskådlig tid.
Som med norrskensnatten jag missade i går natt. Natten var helt fantastisk, när jag vaknade och gick ut och kollade läget där vid halv tre var stjärnhimlen mycket klar, en ovanligt klar natt (stjärnklara nätter är väldigt skiftande i klarhet om man studerar det hela närmare). Dessutom var norrskenet ovanligt kraftigt, det siktades tydligt ända nere på Gotland. Som grädde på moset var det ju först mulet, men sedan uppklarnande för att bli helt klart. Moln i lagom mängd är mycket fotogeniska i astroscapesammanhang och detta bjöd denna natt på. Yttermera visso var det en helt vindstilla natt med fina vattenspeglar. Precis vad jag gått och längtat efter hela sommaren. Detta var en sådan natt som inte ens infaller varje år. I fjol inföll ingen sådan natt alls. Jag går fortfarande och grämer mig över denna missade episka astroscapenatt. Dunder och elände! Men nu i morgon lovar vissa källor norrsken igen, SMHI lovar klart och vindstilla. Jag får helt enkelt hålla tummarna för att det verkligen blir en klar och vindstilla natt, helst med moln i lagom mängd och att norrskenet verkligen visar sig. Anledningen till att jag inte åkte ut i går natt trots molnen var att jag kört "varg" ett antal nätter nu de senaste gångerna jag åkt ut. Bla en tidigare natt till just denna tjärn när molnen vägrade lätta. Vis av dessa i minnet färska erfarenheter stod jag över att åka ut just denna natt. Grrr! Jag är säker på att anledningen till att molnen klarnade upp var att jag gick och lade mig och inte ställde väckaren så jag kunde följa händelseutvecklingen. Egentligen är väl det ett skäl att inte gräma sig, hade jag varit där hade stjärnhimlen varit igenmulen. Det ligger faktiskt en hel del empiriska studier bakom detta till synes känslomässiga uttalande. Dessutom är världen mer fantastisk än vad vi tror. Inom kvantfysiken händer förunderliga ting, så länge ingen observation av sakernas tillstånd sker, händer alla möjliga händelser samtidigt på samma gång, men så snart en mätning sker, utfaller ett resultat, kvanttillståndet kollapsar i ett bestämt mätvärde, ett utfall av all den sannolikhet för tänkbara utfall som kvantfunktionen burit på, ända tills en observation gjordes. Fysikerna Einstein och Bohr hade en ingående och seriös diskussion huruvida månen verkligen existerar om ingen tittar på den. De kunde inte avgöra frågan och så vitt jag vet är diskussionen fortfarande inte avgjord. Vår verklighet tror jag har en mycket närmare koppling till kvanttillståndet än våra mätningar visar, de mäter ju bara det kollapsade sannolikhetsutfallet. Det finns en ocean av möjligheter utanför dessa vetenskapens mätvärden. En ocean vi ännu bara anar inom vetenskapen. En ocean där mätapparaturen/observatören själv ingår i de skeenden som verkligen faller ut, som så att säga kondenserar ur kvantmolnet som är Platons idévärld. Jag tycker mig genom synkronistiska upplevelser ana denna ocean genom de naturskeenden jag följer med min fotografi. En anad närvaro av en fullt medveten natur, mycket medvetnare än den vi hittills beskrivit. Om denna vi beskrivit ens kan tillskrivas medvetenhet. Genom att vi och vetenskapens apparater själva ingår i detta kosmiska förlopp, tycker jag vi har anledning att förhålla oss lite ödmjuka till de faktiska mätvärden vetenskapen producerar. Allt går inte mäta med dagens teknologi, men kanske ana. Därmed inte sagt att mätvärdena är fel, men de representerar kanske inte hela verkligheten. Vilket ju vetenskapen själv inte heller gör anspråk på. Nya teorier läggs till de gamla som utvidgas och vi får eftersom en allt mer fullständig verklighetsbeskrivning. Tänkte skriva lite om en astroscapefotografs vedermödor och våndor. Astroscape är helt enkelt den fotografi där man fotograferar natthimlen med dess fenomen som stjärnor och norrsken med landskapselement med i bilden. Här en nytagen astroscapebild som exempel: Äntligen har nätterna blivit tillräckligt mörka igen för att stjärnorna skall framträda bra. Här uppe har vi ju ljusa nätter under sommarhalvåret. Jag är förtjust i stjärnor. På bilden ovan är det en stark fullmåne bakom träden som får stjärnhimlen att förblekna. Men nu är höstmörkret här och augustifullmånen är i nedan så nu börjar mörkrets tid på riktigt. Jag har hittat en ny skogstjärn nu i sommar som jag är sugen på att testa fotografera vid vilken natt som helst nu då det är norrsken och vindstilla så skenet speglar sig i vattenytan. I natt var en sådan natt, årets första. Den som vill se bilder blir dock besviken för jag var inte på plats. Detta trots att nästan allt stämde, vindstilla med en god prognos om fortsatt vindstilla och klart under natten från SMHI, hyfsade utsikter för norrsken, återkommet höstmörker och månen i nedan. Kan inte bli bättre, detta är tillfället jag väntat på hela sommaren! Jag packar i ordning fotogrejorna i en hög på hallgolvet och inväntar kvällen. Men, det som inte stämmer är enerverande mellanhöga moln som skymmer himlen. Bara någon enstaka stjärna förmår bryta igenom skyarna. Jag väntar och väntar. Moln, moln, moln. Jag ser på en mätstation som presenterar magnetometerdata på internet hur norrskenet spelar där ovan molnen. Frustrerande. Dessutom känner jag tröttheten slå till ju senare kvällen lider. Molnen tycks ihärdiga och ingen lättnad i sikte. Sådana här moln kan hålla i sig natten igenom. Klockan tolv ger jag upp och går och lägger mig. Detta trotts att det bryter mot norrskensfotografins gyllene regel nummer ett: Fortsätt alltid vänta! Lägg dig aldrig! Klockan halv tre vaknar jag och går upp och kollar läget. Stjärnorna tindrar glatt likt klara diamanter från en knallklar himmel, norrskenet spelar högt på himlen...!!! Jaha, det var den norrskensnatten det kan jag konstatera. Klockan är för sen för att åka ut till mitt motiv nu, det hinner ljusna innan jag är på plats, dessutom har det börjat blåsa lite oroväckande i träden så vattenspegeln är hotad. Med en suck kryper jag till kojs igen. Nu sitter jag här och våndas, jag skulle ju ställt väckaren på ringning då och då för att kolla in läget. Lätt att vara efterklok. Allra helst borde jag åkt ut till tjärnen trots molnen. Jag övervägde detta alternativ noga innan jag gick och lade mig, men kom naturligtvis fram till fel beslut. Jag kan ju trösta mig med att jag fick sova skönt. Kanske kommer ett nytt tillfälle, förhoppningsvis denna höst...Om inte så länge fryser tjärnen till och då är det slut med vattenspeglar för denna astroscapesäsong. Det känns som att jag missade ett dyrbart tillfälle nu i natt. Hoppas det kommer åter. Tror den nya tjärnen har potential för norrskens- och stjärnfoto. En böljande horisontlinje som bryter av den annars raka horisonten. Vattenspegeln bildar tillsammans med berget till höger en spännande sinuskurva diagonalt genom bilden nerifrån vänstra hörnet och upp till det högra. Detta tillsammans med en låg horisont till vänster som öppnar perspektivet mot stjärnhimlen där ovan mot rätt väderstreck för norrskenet. Dessutom är det en "äkta" skogstjärn, dvs det finns ingen väg fram, man får gå till fots genom skogen för att komma dit. Björn har siktats och varg finns i trakten. Jag tror platsen kvalar in i begreppet "vildmark". Dessutom är jag säker på att trollen bor i berget.
Jag har ju skrivit tidigare här om en planerad avverkning runt en vacker skogstjärn: här och här.
Nu visar det sig att SCA, som kommer att utföra avverkningen, tittat över planeringen igen och de kommer att undvika att köra fram virket längs den skogsväg som leder till tjärnen (utom en kort sträcka på 40 m). Detta är ju toppen då vägen i annat fall sannolikt blir svårframkomlig till fots pga djupa hjulspår i den bitvis lösa marken. De kommer också att utföra avverkningen vintertid, då körskadorna minskas. De skall också göra en ytterligare naturvärdesinventering i området före avverkning. Jag tycker detta är väldigt glädjande och bra jobbat av SCA. Detta trots att det inte är SCA själva som äger marken, de är de som utför själva avverkningen på den i övrigt privatägda marken. Att det är just SCA som utför avverkningen tycker jag egentligen känns ganska bra, då de har en strategi och kunskaper om naturvård. Med posten i dag kom också SCA:s fina broschyr Skogens pärlor som jag beställde i går. En sammanställning och översikt över SCA:s naturpärlor i Medelpad. Också roligt. Laterna magica var en anordning med vilken man kunde projicera ljusbilder på en vägg eller en duk, inte helt olik en diaprojektor. Apparaten uppfanns i slutet av 1600-talet och ljuskällan var då ett stearinljus eller en oljelampa. Sådana bilder var mycket populära att se och laterna magica kom också att användas vid seanser för att på olika finurliga sätt ge illusionen av kontakt med andevärlden. Trollkonstnärer har också varit förtjusta i apparaten. Ren magi alltså! Varför jag nu skriver om apparaten är för att den fick sin stora spridning under nationalromantiken, detta då den kunde förbättras med starkare ljuskällor som då utvecklades och som gav klarare bilder. Nationalromantikens laterna magica hade objektiv av petzvaltyp, en konstruktion med två linsgrupper, en i vardera änden av objektivet. Objektivet var skarpt i bildcentrum, men gav oväntade effekter ut mot den utlysta bildcirkelns kanter. Av denna anledning användes på den tid det begav sig bara objektivens skarpa centrumdel. Men om man även använder bildcirkelns ytterdelar uppstår optisk magi, man får en slags virvlande bakgrundsoskärpa runt bildens skarpa mittparti. Mycket effektfullt. Alltså, nationalromantik, virvlande bakgrundsoskärpa, använts vid seanser och av magiker.... Ett sådant objektiv måste jag ju bara ha hit till Romantisk ljusfångst! Sagt och gjort. Letade upp ett lämpligt objekt på ebay, där allt ju finns. Budade hem det raskt och kvickt och i dag anlände det efter bara några dagar väl paketerat från säljaren i Polen. Först fick jag ju göra en grundlig research. Vad för slags objektiv behövde jag? Brännvidd, ljusstyrka, optisk konstruktion och inte minst mekanisk konstruktion för att kunna anpassa objektivet till min moderna systemkamera av DSLR-typ. Det visade sig att det finns olika typer av optiska petzvalkonstruktioner. Jag fick för mig att det är den ursprungliga konstruktionen av Joseph Petzval själv från 1840 som ger denna virvlande bakgrundsoskärpa, eller bokeh för att tala fackspråk. Sedan, det är ju antika objektiv, alla linser måste finnas med intakta. Till slut efter en del funderande över konstruktionslösningar och optiska tester kristalliserades mitt behov och jag föll direkt för detta objektiv där säljaren uppgav tillräckligt mycket information för att jag skulle känna att jag visste vad jag köpte, att det fanns en chans att jag skulle kunna använda det som tänkt med min kamera. Att det ursprungligen är ett projektions- och inte ett kameraobjektiv saknar vad jag vet optisk betydelse. Dessutom var det inte så dyrt som många andra petzvalobjektiv. På köpet fick jag laterna magicas spännande och magiska förflutna. Jag skruvade under spänning isär objektivet och kunde konstatera att det stämde med beskrivningen. Den optisk konstruktionen och linserna var av den ursprungliga petzvalkonstruktionen, brännvidden var rätt, alla linser och delar var med och det finns hopp om att jag skall kunna montera det optomekaniskt på min moderna kamera under det att jag utilerar bildcirkelns yttre, magiska, delar. Detta efter lite optiskt hokus pokus. Mer magi alltså :-) Återstår att se hur jag lyckas. Eventuellt får jag inte med den virvlande bokehn, det är ju lite en chansning detta. Men bara optikens namn, laterna magica, den tidstypiska nationalromantiken och dess användning i magiska sammanhang gör det åtråvärt för mig med mitt fotograferande här med emfas på sagor och troll under nationalromantiken. Här är den första bilden med objektivet, kallad first light. Den optiska konstruktionen är bara provisorisk och inte optimerad. Bilden är oskarp, då den skarpa centrumdelen av bildcirkeln ligger nere längs rönnstammen under bild. Petzvalkonstruktioner har kraftigt krökta skärpeplan, därför blir bildcirkelns ytterdelar oskarpa då centrum är i fokus (centrum ligger alltså under bild). Jag tycker mig ana lite tendens till virvlande bokeh i bildens överkant, det är bara där bildcirkelns ytterområde är synligt i bild. Objektivet ger alltså i denna provisoriska uppställning en betydligt större bildcirkel än kamerans bildsensor. I bild syns bara en del av hela objektivets upplysta bildcirkel, i detta fall cirkelns överdel.
Mycket teknikprat nu, men detta är viktiga frågor för en fotograf då det gäller att uppnå önskat resultat. Man kan nu förvisso snart köpa nytillverkade petzvalobjektiv anpassade för DSLR-kameror, men det är ju inte samma sak ju :-) De är heller inte lika snygga och har absolut inte använts vid varken seanser eller magiska föreställningar under nationalromantiken. Undrar vilken historia mitt objektiv har? Et ait Deus: "Germinet elit medio aquae, et dividat aquas ab aquis". Et fecit Deus firmamentum divisitque aquas quae erant sub firmamento ab aqua super firmamentum et factum est ita. Vocavitque Deus firmamentum caelum. Et factum est vespere et mane, dies secundus.
Och Gud sade: ”Varde mitt i vattnet ett fäste som skiljer vatten från vatten.” Och Gud gjorde fästet, och skilde vattnet under fästet från vattnet ovan fästet; och det skedde så. Och Gud kallade fästet himmel. Och det vart afton, och det vart morgon, den andra dagen. 1 Mos 1:6-8, 1917 års bibelöversättning. Jag var ute med Svenska Naturskyddsföreningen vid den av mina favorittjärnar som skall avverkas som jag skrivit om tidigare. Vi kikade lite närmare på avverkningsplanen och vad de plastband som satts upp för att styra avverkningen egentligen markerar. Jag för min del tycker det ser riktigt bra ut när man kikar närmare på det hela. Träd kommer att sparas närmast strandkanten och här och var kommer något känsligt naturobjekt att skonas. Detta även om man förstås kunde önska en bredare skyddsridå längs stranden. Frågan är dock vilken effekt sådana här punktinsatser egentligen har. Många skyddsvärda arter som far illa i dagens skogsbruk är känsliga för miljöförändringar. Huggs den omgivande skogen bort förändras mikroklimatet och växterna dör i alla fall. Ofta faller de offer för den torrare luft som blir resultatet. Kunde man blanda hyggesbruk med större mängd inslag av sådana naturvärdesträd och skyddszoner som beskrivs i SCA:s broschyr Naturhänsyn vid slutavverkning och dessutom låta skogen växa till sig längre än i dagsläget innan den avverkas tror jag naturen med växter, insekter och djur skulle må betydligt bättre. Eller, följer man bara riktlinjerna i broschyren och låter skogen växa längre innan avverkning har vi kommit långt på väg. Vid tjärnkanten hittade vi klibbal och uppe i den skog som inte skall avverkas (ännu) hittade vi en liten stig förbi där fina kantareller växer :-)
Jag har redigerat om videoklippet i föregående inlägg så det blir trevligare, här*.
*) Glöm inte ställa in HD-kvalitet i YouTube-spelaren. Ser klippet ändå oskarpt ut i helskärmsläget kandet bero på att inställningen kinkar. Mixtra lite fram och tillbaks med kvalitetsinställningarna och helskärmsläget så framträder snart en skarp bild... Detta har förmodligen med webbläsaren-YouTube att göra. |
SkriftställareArkiv
February 2022
Kategorier
All
|