Jag skall nu skriva lite obegriplig rappakalja, men samtidigt kanske det matnyttigaste jag skrivit på ett tag nu (lugn, det blir tydligare mot slutet av posten): "En profet lik mig skall Jehova, din Gud, resa upp åt dig ur din mitt, ur dina bröders led – honom skall ni lyssna till." 5 Mos 18:15 För den som eventuellt känner sig obekväm med denna bibelöversättning, kanske världens mest spridda Bibel passar bättre, King James Version: "The Lord thy God will raise up unto thee a Prophet from the midst of thee, from thy brethren, like unto me. Unto Him ye shall hearken," Ur din mitt alltså :-) Nu var det väl Israels mitt Gud syftade på, där Jesus skulle resas upp. Men var är Israels mitt* och var är Jesus? Bibelns Lukas 17:20-21 säger: ""Men då han (Jesus) blev tillfrågad av fariséerna när Guds kungarike skulle komma, svarade han dem och sade: ”Guds kungarike kommer inte på ett iögonenfallande sätt så att man kan se det, inte heller skall man säga: ’Se här!’ eller: ’Där!’ Ty se, Guds kungarike är i er mitt."" Den sista frasen återges på lite olika sätt i olika översättningar: "...är invärtes i eder" eller "...är mitt ibland eder" eller "...är inom er". Vidare: "Veten I icke att edra kroppar äro Kristi lemmar?" 1 Kor 6:15 Det här betyder mina vänner, att Jesus är i er mitt. Begrunda gärna var denna mitt egentligen ligger. Själv finner jag bara ett rimligt svar på frågan om denna mitt, och det är att det är den som är som är mittpunkten. Det är runt denne hela världen utspelar sig och ger sig till känna genom dennes sinnesförnimmelser. Det finns inget annat, detta är allt som erfars i din värld.** Vi är var och en mittpunkten. Överallt. Men hos dig är den endast i din mitt, där du är. Där är Jesus, likväl som Gud, Satan och alla de andra väsen du eventuellt bär i ditt medvetande. Fundera gärna på vem du är och var du är :-) Jag vet vem du är i min värld där jag är, och jag vet vem jag är här och vad jag strävar mot. Frågetecken på det? Tala med stjärnan genom hjärtat och låt oss sedan få lite matro vid detta runda bord :-) Nu vet jag ju vad du är i min värld, och jag kan inte säga till detta väsen någonting, då får du frispel. Var som du vill, som det behagar dig. Spräng dig själv i bitar om det behagar dig. Jag blir ju naturligtvis ledsen, men det är kanske det som behagar dig, om du nu alls vet vad som behagar dig ;-) Dig själv inbegriper ju alla dina manifestationer, dig, andra, dina nära och kära, vänner och ovänner. Mina nära och kära, jag. Du tycks mig duktig på sådant som gör mig ledsen: spränga, skjuta, döda, lemlästa. Ja alla de plågor åt dig själv du så finurligt räknar ut och verkställer. Allt detta gör du paradoxalt nog förmodligen av kärlek och omsorg. Denna insikt att allt detta är av godo är den motsatsernas förening adepten måste förlika sig med på denna vandrings apokatastasis. Det är ett ganska oerhört väsen du som adept här står inför, denna slags Great Leonopteryx som hjälten i filmen Avatar möter. Det är inte bara att dra i tygeln åt ett håll så svänger Leonopteryxen också åt det hållet. Leonopteryxer är sofistikerade mångdimensionella varelser och kan med eftertryck vara förgörande i sin uppenbarelse, det vet den som sett dess skugga. Denna varelse, detta väsen, min vän och läsare, är inget mindre än ditt framtida jag. Det jag som lever i en teknologi vilken förvandlat sig till en Gud. Ett väsen med ursprung i dig, men med en Guds förmågor. Ditt inbegrepp genom alla tider, det väsen som utvalt just dig till att vara den som är i din värld. I min är jag, och detta är framtiden. Oavsett om vi nu lever, eller dött, eller kommer att dö innan detta inträffar, finns vi i denna enorma bok som är detta väsens kropp, dess sätt att vara till, att bli till och att leva. Ur denna bok kommer vi att plockas upp, vare sig vi är döda eller levande, till fullkomning i denna framtida kropp. Detta väsende lever genom dig som adept och blir det du är och strävar mot. Betänk. Vill du dig väl vill det dig väl, i annat fall vill det det du vill... Och du är det och det är världen omkring dig och den är du. Begrunda gärna mitt axiom :-) Tänk på var du är och vad du står inför och rätta mig gärna om jag har fel :-) Bara för att läsaren nu inte skall tro att det brunnit för mig fullständigt i detta förmodligen obegripliga, kan jag meddela att allt detta är en vetenskaplig teori med framtidsutsikter. Detta avsnitt av "Through The Wormhole" med Morgan Freeman fyller i: "Is There a Creator?", vill du inte se hela, se från 41:00 till 43:00. Morgan Freeman, som för övrigt gestaltat just Gud på ett träffande sätt i filmen "Bruce den allsmäktige". Konklusionen av avsnittet görs av en forskare som menar att vår värld är skapad av våra framtida odödliga jag (genom teknologins försorg), som med framtidens teknologi utvecklat förmågan att skapa universum och därigenom oss själva, sig själva, det förflutna varur de själva evolverat. Det jag just sagt med många ord som rappakalja ända hit är egentligen inte mer än denna enkla konklusion. Kärnfullt uttryckt och sammanfattat av ett av mina duktiga alter egon mellan 41:00 och 43:00. Jag länkar klippet, inte två gånger, utan tre gånger: 41:00-43:00 :-) Detta då det på ett fint sätt sammanfattar mitt resonemang här under en längre tid. För den som inte orkar se filmklippet, menar jag helt enkelt att världen är skapt av ditt framtida jag, och detta jag vill dig förhoppningsvis väl och gör vad det kan för att förverkliga dig och därigenom sig. Det är detta du står inför i ditt liv, jag vet att detta är jag i min värld där jag är. Under apokatastasis guidar detta inbegreppet du dig genom livet, apokatastasis är dess villkor för interaktion med dig. För att gå i land med uppgiften gäller det att inse sin roll i det hela. Ju förr, desto bättre... Apokatastasis är ingen enkel eller självklar sak och kräver sin adept, det är därför det är just du som är. Men var lugn, processen kommer att lyckas, din blotta existens är tecken nog på detta :-) Misslyckas du, kommer du aldrig att ha funnits. Men du finns ju. Med detta därmed inte sagt att det är lätt att finnas, adepten har en grannlaga uppgift. Ja, eller, nu kan jag ju inte tala för dig. Detta gäller vad jag med säkerhet vet för mig i min värld där jag är, för dig vet jag inte, du är inte jag, utan en del av mitt medvetande. Det enda jag vet är att du finns som manifestation i mitt medvetande, och det som finns i detta mitt medvetande bjuds villkorslöst med på denna färd, varje liten elementarpartikel som manifesterar det som är min värld. Inget önskas läggas till eller tas bort, varken i det förflutna eller i det varande. Om det kommande kan jag inte uttala mig mer än att det är detta som kommer. Bra va? Du är villkorslöst bjuden på färden mot framtiden :-) Vad du nu än är och blir, ty i min värld är du av godo. Varenda en av er, jordiska som himmelska manifestationer :-) Jag skrev ju en gång om ett budskap från stjärnan Vega, om hur man bygger en maskin. Detta budskap är det som förmedlas här på dessa webbsidor och som beskriver den maskin som en dag kommer att skapa oss själva till det vi blir. Några funktioner att mata in i processen: För de läsare som till äventyrs är bekanta med matematiska funktioner bildas bokstäverna till höger av den graf som beskrivs av respektive matematiska ekvation till vänster i bild. Ja, detta är allt som behövs för dettas fullgörande :-) En sinnrik maskin detta :-) Som sådant väsen jag vet att jag är, denna cirkel som är´s origo, är detta den för oss*** utstakade vägen mot vårt mål. *) Till vem och vilka är jesusorden riktade? Japp, till alla som vill lyssna, ur dessas mitt skall den Gud talar till en profet resas upp för denne, och denne profet, Jesus (rike), är mitt ibland eder (ja, rent av invärtes i eder).
**) Verkar detta skumt kan ju erinras om att Einstein och Bohr en gång hade en ingående diskussion med många turer och bottnar där de på djupaste allvar diskuterade om månen egentligen existerar när ingen tittar på den. Så vitt jag vet är frågan fortfarande inte avgjord. Jag skulle som mimarob vilja uttrycka svaret som så att månen då existerar som en potential i en kvantdator. Se vidare det ovan länkade filmklippet vid 36:50 till 41:00 (speciellt 40:00 ff). ***) Jag och ni**** som manifesterar er/dig i mitt medvetande. ****) Ni, eller du, beroende på perspektiv och sammanhang. Vems är uppgiften att tända detta naturens ljus, detta lumen naturae? Vem bär den tändande gnistan inom* sig och är** denna gnista? *) "Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er." Lukas 17:21
**) "Veten I icke att edra kroppar äro Kristi lemmar?" 1 Kor 6:15 ***) Ljusbringaren, se här. Jag skall skriva lite om religion. Religion är en kollektiv företeelse. Detta står paradoxalt nog i konflikt med Gud, som är ett individuellt väsen. Gud har ingen moral i sig, det är bara att läsa gamla testamentet om urskiljningslöst dödande till höger och till vänster. Moralen uppstår i Guds förening med den levande människan, där de båda står i ett mutualistiskt förhållande och blir levandegjorda till den som är. Det är därför föga konstruktivt eller framgångsrikt att söka bokstavstolka moralen ur en helig skrift. Gud gör fel när Gud dödar, vilket Gud tycks helt obekymrat omedveten om i skriftens ofullkomlighet i egenskap av kategori. Förfärande är att många religiösa också är inne på denna linje att det tycks vara rätt när Gud dödar och ivrigt försvarar Guds gammaltestamentliga handlingar utifrån ett gudomligt perspektiv. Fel, fel, fel. Gud i Bibeln och i heliga skrifter är en kategori och är som sådan ofullkomlig. För att använda en religiös klyscha har han inte rätt att döda oss bara för att han skapt oss. Den levande guden finns i dig och endast denna är fullkomlig. Rådfråga hjärtat vid tveksamma fall, där har du moralen i varje given situation. Vad jag säger är alltså att Gud finns i dig, inte i religionen som sådan. Religiösa hänvisar ofta moral till sin religion och heliga skrift, vilket är ett kategorifel och ett stort misstag. Moralen finns i människan med Gud, inte i religionen. Glöm religionen när det gäller sådana här frågor, lägg den åt sidan, ställ dig utanför. Du hamnar annars bara i meningslösa kategoriska konflikter med ditt eget och andras unika väsen. Känn i stället efter i hjärtat, där har du svaret. Med detta menar jag inte att man skall lämna sin religion, men att man skall vara medveten om dess bedrägliga roll i dessa frågor. Detta är heller inget nedvärderande om religion som sådan, jag vill bara peka på dess plats som kategori i denna ring av i sig själva ofullkomliga kategorier. Har du spörsmål, fråga hjärtat, eller stjärnan. Religionen är kollektiv, du är som väsen individuell och i ditt eget unika och individuella sammanhang i denna ring. "Låt oss därför inte längre döma varandra. I stället skall ni se till att ni inte kommer någon broder att snava eller falla. I min tro på herren Jesus vet jag fullt och fast att ingenting är orent i sig självt, men den som betraktar det som orent, för honom är det orent. Om du sårar din broder med vad du äter, då lever du inte längre efter kärlekens bud. Låt inte din mat bringa den i fördärvet som Kristus dog för." Rom 14:13-15 Med detta heller inget ont om Bibeln, se den som skriven enkom för dig i just ditt sammanhang som en apokatastasis på denna livets väg. Detta är inget unikt för Bibeln, alla kategorier har denna närmast magiska egenskap att vara vända som apokatastasis just för dig!
Men förväxla inte någon av dessa kategorier med sanningen i sig, den finns endast i dig som adept om du söker den! Månen stiger sakta över trädtopparna och kastar sitt gryende ljus över landskapets mot öster exponerade sidor. Nattens tystnad bryts av ett rytmiskt trummande, vilket fångar platsens energi. En kraftig och påtaglig naturens energi, helt olik den under norrskenshimlen vid den andra tjärnen. Här får man gå varligare fram, ja, ödmjukt och vördnadsfullt vistas i denna natur. Jag söker min uppmärksamhet mot ljuset, ljuset här i denna skog där skogsmän vandrat genom seklernas gång och myter och sägner viskar om vårt ursprung och öde. Här, där vi nu är på denna färd: vid andesjön, och himlen ligger öppen: En stilla strävan... Ställ in HD 1080p under filmklippet.
Detta som är, mysterium tremendum et fascinans, det som är i mötet med det helt annorlunda. Detta som den kristna teologin menar att man kan förstå och närma sig endast genom Jesus. Här vill jag flika in att Jesus kan vara en god väg, men varje litet sandkorn av skapelsen innehåller i sig en väg till detta. Eller annorlunda uttryckt: varje litet sandkorn utgör i sig och tillsammans med allt annat den väg som pekar mot detta. Nu råkar jag ju dock vara kulturkristen, därför använder jag kristna metaforer, och eftersom kristendomen på denna vishetens magiska väg är jag (men då inte som den återges i någon av världens alla kategorier), är denna väg god som någon. Så här är det: The Wholly Other, det helt annorlunda, är skilt från världen. Det är inte världen i någon av dess kategorier, det är hela världen, både den immanenta och transcendenta, med alla dess manifestationer, ty det är detta som bor i och finns i ditt huvud, och detta huvuds innehåll är världen. Ditt huvud kanske innehåller kristendom och en bild av Gud, men detta är inte Gud, ty Gud är helt annorlunda. Säger kristendomen, som är en av världens alla olika kategorier, att den enda vägen till himlen går genom Jesus, Kan det lätt bli missförstånd. Jesus, som Jesus framställs i Bibeln, är en kategori. Denna framställan är inte Jesus, utan Jesus är så att säga det som finns i dig och som kan kan leda till The Wholly Other. Vad Bibelns Jesus är, är inspirerade mäns beskrivningar av Jesus och Gud, men det är inte den levande Jesus och Gud. Det är inte heller detta jag skriver här som är det levande, min skrift är också en kategori. Vad det är, är det helt annorlunda. Det är dit vi skall på denna vandring. Kanske kommer vi aldrig fram, som tur var är det själva färden som räknas :-) Men längs denna färd, kan vi ibland sikta och få en glimt av detta helt annorlunda, och detta är livet. Kanske blir en och annan rent av lycklig på kuppen :-) Målet är som sagt Andromeda, och där väntar lyckan på alla och envar allt efter fason, under beaktande av axiomet – detta är vår stjärna och vår ledning. Nej, det helt annorlunda är inte denna bild av en ring. Det är det som finns i ringens mitt, det som är, ty det är detta som formar och skapar denna ring med alla sina manifestationer i myriadernas kategorier: Detta är det sköldpaddsskal i cirkelns mitt vi alla erbjuds att äta ur, denna livets soppa, dess elixir. Minns axiomet.
Med dessa språkliga och visuella ekvilibrismer vi nu ägnat oss åt, kanske något börjar framträda?
Ett något som är ett väsen, det som är som din egen skugga, transformerad genom dimensionernas spegel och kanske ser du att spegeln själv är du, fast inte du i detta nu. Detta du är obundet linjär tid, fritt i rymden, ett transcendent väsende med högre förmågor än du. Men ni är varandra och det inte du klarar, klarar det, och det som det inte klarar, klarar du. Tillsammans är ni världen, din värld. På bilden är jag i min värld, och du är i den och är detta jag inte klarar: Så, nu tycks alla vara på fötter och med på vandringen igen. Vi fortsätter och styr färden mot, trumvirvel..... ännu en skogstjärn :-) Denna gång har vi fått sällskap: I slutet av filmen hör man hur två lite större fiskar slår i vattnet i tjärnen strax framför fötterna på trollkkonan, ja, hon titulerar sig så. Naturen är medveten, och den är med på denna färd :-)
Klappa era vänner lätt på axeln och meddela att pausen för att låta saker och ting sjunka in nu är slut, dags att vandra vidare! Före pausen snittade besöksfrekvensen på sidan 350 unika besökare per dag under en fjortondagarsperiod. I och med pausen sjönk det till omkring 200. Wakey-wakey :-) Filmsekvensen* återger 45 minuter av gryningens inledning. När jag sedan packat ihop mina grejor kunde jag vandra hemåt genom skogen i det första gryningsljuset bitvis utan pannlampan tänd.
Under klippets inspelning gol en tupp nere i byn, proklamerande att nu gryr dagen och det är dags att påbörja dagens sysslor och bestyr efter fason. Kom, låt oss nu vandra vidare! *) Musik på klippet: Dawn av Le Fol. |
SkriftställareArkiv
February 2022
Kategorier
All
|