Jag var ute i skogen i dag och fick fånga något på bild med svans och allt... Det svischade förbi där mellan träden, snabbt som ögat, en glimt i ögonvrån... Och så, svisch! Lika plötsligt som det kommit var det borta, eller...
Angående gårdagens post om Disablotet vill jag skriva några rader om forn sed.
Detta är en nutida andlig tradition byggande på förkristna nordiska traditioner som hedendom, asatro och folktro. De högtider som firas följer årstidernas växlingar där gudar och makter kan ses som manifestationer av naturkrafterna. Forn sed kan därför ses som en naturreligion och det handlar för många utövare om ett återupptäckande av ett andligt arv som förändrat sig till nutid genom århundraden (inte om att återskapa en vikingatida religion). Gudinnan, det gudomliga inte skilt från naturen eller härskare över denna, utan det gudomliga som naturen själv, är ett viktigt inslag i denna andlighet. Snart vaknar hon till liv igen, vårens gudinna, Persefone. Hon har enligt sitt öde varit hela vintern i dödsriket i underjorden, Jag var ute och spanade efter henne i går, ännu har hon inte släppts upp på jorden, men i tanken är hon redan stadd i vårbestyr där mellan stammar och stenar. Undrar vilka drömmar hon just nu drömmer? Jag har ju varit på ett blot, ett Disablot. Det var spännande att få vara med och ceremonin avslutades med gemensam middag hemma hos en av deltagarna där vi pratade om kvällen och om vad som rör sig i skog och mark. Mycket trevligt. Vi bläddrade också i en mycket fin bok med olika folktrons väsen illustrerade och jag kände inspirationen flöda. Bilderna från kvällen är anpassade ljushetsmässigt att ses på en bildskärm i ett mörkt rum, i vart fall inte i dagsljus och infallande solljus. Det är då i dunklet den rätta stämningen infinner sig och motivet kommer till sin rätt. Bilderna är därför lite mörka om de ses i direkt dagsljus. Skulle någon vilja ha en bild att se också i dagsljus så använd kontaktformuläret så ordnar jag det. Ett kort videoklipp: Pogo pedagog producerade år 1974 ett ljudbildband för skolorna som beskrev livet i ett evolutionärt perspektiv som blott och bart en brokig parentes mellan två intigheter. Torftigt kan tyckas, men det ligger mycket i detta. Dock kanske inte just det Pogo avsåg och evolutionister menar inom sina skrank av materiens fjättror.
Men, vilken parentes och vilka fantastiska intighter! Underbara, fyllda av möjlighter, denna trollens skattsäck! Jag hittade en bild av en mycket begåvad konstnär, Shuichi Mizoguchi (Shu), som jag tycker beskriver denna färd över detta intightens hav som vi alla seglar på i våra liv. Just denna bild talade till mig, men var och en har ju sina egna motiv och sin egen färd. Samtidigt skall man inte glömma att vi alla sitter i samma båt, ty i grunden är allt ett. Tyvärr kan jag ju pga copyright inte visa bilden här, men här är den. Jag har varit på mitt första blot. Blot anses ha den ursprungliga betydelsen "åkalla med besvärjelse eller offer". Blotet var ett disablot, diserna i sin tur anses ha ett urindoeuropeiskt ursprung och är gudar i den nordiska tron där Freja är den främsta disen. Att de har ett urindoeuropeiskt ursprung passar ju temat på denna blogg utmärkt, då jag ju varit där och botaniserat genom ett antal språkrötter nu, i urindoeuropa alltså. Kan ju nämna ordet näck i näcken och näckros som har sitt ursprung i denna vår kulturs vagga. Vi var fem personer som genomförde blotet, om man kan räkna mig som fotograferade, men det tycker jag man skall. Talet fem associerar då nämligen till pentagrammet, vilket är gudinnans symbol, modergudinnan, moder jord. På bilden har vi alltså just samlats i skymningen för denna ceremoni. Men, mer om själva blotet kommer i ett kommande blogginlägg, kanske i morgon. Detta är bara en liten aptitretare :-)
Jag träffade på ett troll i går, ett riktigt skogstroll. Ett sådant med en massa trollatiraljer, sådana grejor som troll har och som de gör sådant som troll gör med. Det här var på en plats östan om måne och västan om sol, en sägenplats i en skog där allt är möjligt och fantastiska saker sker. Trollet ränslade av sig skinnryggsäcken, tog fram sitt skrin och packade upp sina trolltyg på en fäll det bredde ut på marken. Trollet skrockade förnöjt och ägnade sig åt sitt. Korpen slog i skyn och tiden vreds till trollets steg. Något var i görningen. Troglodytarum betyder troll på latin, detta vetenskapens språk och detta var vetenskap, trolsk sådan. Så med ens klarnade bilden, trollet fick glans. Ja, det var denna stund.
Det var äntligen en klar norrskensnatt i går natt. Den här vintern har annars varit osedvanligt mulen nattetid och de norrsken som varit har utspelat sig ovan molntäcket. Men nu gjorde gudarna ett undantag från denna regel :-) Jag åkte först ut till min fors, men tyckte inte riktigt att jag fick något skott på norrskenet där. Efter en stunds funderande över situationen där nere bland granarna vid strandkanten och med en önskan att komma ut närmare det öppna vattnet, vilket vore livsfarligt att försöka här, kom jag fram till att jag provar att lokalisera om mig. Sagt och gjort, så snabbt snöskorna kunde bära traskade jag åter upp till bilen och åkte ända ut till yttersta kustbandet där havet ligger öppet. Hela vägen när jag åkte kunde jag se norrskenet spela genom bilfönstren, en riktigt fin norrskensnatt. Undrar om denna förflyttning skall ge utdelning? Jag kunde ju bara stanna någon stans .längs vägen och fota, men jag har bespetsat mig på en fin vy med speglande vatten. Till slut är jag i alla fall framme och ivrigt traskar jag den sista biten till fots. Jodå, norrskenet är kvar, även om jag har missat mycket av det fina skådespel jag såg längs vägen. Men här är stämningen den rätta och jag tycker jag fick utdelning av natten. Det är första gången jag fotar norrsken här ute och det är roligt med nya motiv. Det var en frisk frånlandsvind, men dyningar utifrån havet rullade in mot klipporna. Inte jättestora, men ändå :-) Klipporna var täckta av ett lager blankis så jag fick se upp så att varken jag eller kamerastativet gled ner i havet, detta då vi båda saknade broddar.
Av detta kan jag lära att snökedjor, snöskor och broddar hör till norrskensfotografens basutrustning. Inte att glömma spikfötter på stativet :-) Nästa gång jag köper bil hoppas jag att jag kan skaffa en fyrhjulsdriven i terrängvänligare modell än min nuvarande volvokombi, även om denna inte alls är så tokig den heller. Men vissa skogsvägar jag skulle vilja köra ibland ryggar den faktiskt inför av ren självbevarelsedrift. För att inte tala om då snön och isen kommer och risken att fastna långt ute i skogen. Eller bara en sådan sak som halkig lera på en nyregnad skogsbilväg. Någon som sett den norska filmen "Trolljägaren"? En sådan bil vore idealet :-) Nu förstår ju jag också att man inte skall köra på skogsbilvägarna när de är allt för mjuka och förstöra dem, men jag skulle i alla fall slippa oroa mig för att fastna ute i skogen vid en obekväm tidpunkt. Apropå det så var jag ute och fotade troll i dag igen, men det får bli en annan post :-) Sitter här och bläddrar i Rolf Lidbergs Trollboken med hans fina illustrationer. Fastnar speciellt för ett motiv med ett uppvaknande troll som legat och sovit i väntan på våren och när han vaknar blommar blåsippor och tussilago med en underbar bakgrundsvy över Indaklsälvens dalgång nedanför i bakgrunden. Motivet lär vara hämtat i sluttningarna ovanför Järkvissle någonstans, Lidbergs barndomsby. Förra året vid denna tid var jag inspirerad att göra en fotografisk tolkning som illustration till detta uppvaknande trollmotiv med blåsippor, men det blev aldrig av. Men i år kanske jag är på gång! Det blir till att åka upp till Järkvissle och hyra en stuga en natt för två dagars fotografering, förhoppningsvis går det hitta en bra vy ner över älven och ut över bergen. Har gjort vissa efterforskningar och både vyn och blåsipporna finns i trakten, frågan är om de går att kombinera på lämpligt sätt med ett troll i ett fotografi? Jag har också hört från säker källa att det skall finnas troll även där uppe. Fina vyer, berg, blåsippor och troll, perfekt!
|
SkriftställareArkiv
February 2022
Kategorier
All
|