En ny sida har lagts till under Gestaltningar - Vårens tid: Blåsippor.
0 Comments
Några illuminationer på denna apokatastasis mot unio mystica...
Vi vandrar omkring här, kanske planlöst, kanske guidade av en högre mening vi inte ser. Jag tror att en grundläggande princip i naturen är att inget sker av en slump, inte ens tillblivandet av vårt universum ur en kvantfysikalisk singularitet, ett universum ur noll och intet, creatio ex nihilo, den ultimata fria lunch fysikern Stephen Hawking pratar om.
Att ett något kan uppstå ur ett ingenting är för vårt tänkande som regel en omöjlighet, här bryter vår logik sprungen ur vårt makroskopiska vardagsperspektiv i meterskala samman. Men vi skall inte tro att vår meter är allt, världen är mycket mer fantastisk än så. Ja, jag vill påstå mer fantastisk än vi vågar och kan ana. Kanske mer fantastisk än vi ens skall förstå, ty den märker oss, och förhåller sig till oss. Märk alltså världen, du är i denna kontext omgiven av ett väsen med många ansikten, mest goda som de tolkas här. Men visst hisnar också det skrämmande vår fantasi? Hur som är även det en kraft som vi skall vara rädda om och förhålla oss konstruktivt till. För att avsluta med lite substans: Forskare har sett hur havsvågor kan utbreda sig enligt samma matematiska funktion som kvantmekaniska sannolikhetsvågor, något som innan det observerades ansågs som helt omöjligt för ett makroskopiskt objekt. Fascinerande. Jag anar, ja jag varslar, att här finns mer att se. Vad månde framtiden rymma i sin enteleki för detta naturens väsen? Jag har gjort en ny länk på indexsidan under länken Gastaltningar: Väsen med undersidan Prinsessan. Det hela presenteras i en jungiansk kontext.
Jag gingo i aftonen ut och spanade efter sjörået. På väg till en av hennes tjärnar passerade jag en skog där den låga aftonsolen sken in mellan stammarna på marken som var täckt av harsyra. Solglimtar, penumbror och umbror spelar över trädpelare och markens gröna täcke. Ja, glider inte själva skuggan omkring där i dunklet? Se, spelet mellan det illuminerade och det dunkla, mellan sol och måne: Den modige kan googla penumbra på Google bildsök, varning för starka bilder: här. Vad som döljs i skuggorna beror på dig och mig, vilken är vår skugga? Är vi rädd för den och skjuter den ifrån oss så den växer sig demonisk, eller förhåller vi oss positivt till den? Psykologen C.G. Jung menar så här om skuggan: "I stället för att tränga bort eller förneka skuggan, kan vi komma att projicera denna på andra. Därigenom tillskriver vi andra människor de obehagliga och motbjudande egenskaper vi vill förneka hos oss själva. Att projicera skuggan löser på inga vis problem, utan förvärrar bara den mörka sidan av vår själ, vårt negativa avtryck. Projektion sprutar in ett slags gift i de mellanmänskliga förhållandena genom individens självgoda förnekelse och förvrängda intryck." Fritt citerat ur Robert H. Hopcke: Jungs Psykologi. Starka ord, här mellan ljuspleromat och umbran, vår flyktiga hemvist. Men, Jung menar vidare, att skuggan egentligen inte är ett problem som skall lösas, utan snarare ett väsen som skall utforskas, bli känt och erkänt som en del av vårt psykiska och gemensamma liv i det kollektivt omedvetna. Vars och ens jag kastar ett negativt avtryck av sina ljusa sidor in i vår kollektivt omedvetna skugga. Men nu något helt annat: Det ljusa, ljuspleromat. Utan mörker, inget ljus. Eller som kyrkofadern Origines menade, det onda är frånvaron av gott, ingen självständig kraft. Jag å min sida vill mena att det onda är som ett imperativ, trollens excellens ni vet. Men tack och lov är vi människor listigare än troll, bara vi håller oss medvetna om vad vi gör... Väl uppe vid tjärnen höll jag utkik efter sjörået: Men allt jag såg var hennes boskap som simmade omkring i vattnet och då och då bröt vattenytan, ja, ibland hoppade de tom upp i luften med ett ljudligt plaskande som revade stillheten. Men sjörået själv ville inte komma fram denna kväll, möjligen höljde hon sig där i björken: Lommen kom sedan och landade i tjärnen: När jag gick hemåt i natten passerade jag några stenar, sovande troll. Jag smög försiktigt för att inte väcka dem: Just då gick fullmånen upp. Ett av de traditionella namnen på majfullmånen är "Full flower moon", vilket ju är passande med alla vårblommor:
Imperativ är ett verbmodus med vilket man formulerar en uppmaning. Engelskans imperative är närbesläktat, något som oundvikligen följer av ett val, en händelse etc. En oundviklig princip.
Immanuel Kant använde på 1700-talet begreppet det kategoriska imperativet som en central del i hans filosofi. Med detta avsåg han kortfattat att om en moralisk utsaga avser någon, då gäller den alla. Den finländske filosofen Georg Henrik von Wright använder i modern tid termen det teknologiska imperativet. Denna sägs ibland innebära att om något är tekniskt möjligt att göra eller tillverka, måste det också förverkligas. Men det är en sanning med modifikation, för att förverkligas måste innovationen vara ekonomiskt försvarbar och objektet måste förmodligen ha en användning om det skall tillverkas/förverkligas. Jag tar mig friheten att citera ett stycke av von Wright: ""En människa lever irrationellt, oförnuftigt, om hon tillfredsställer önskningar, som skadar hennes välbefinnande på längre sikt. Den lever förnuftigt, vars önskningar i stort sett motsvarar vad den behöver. Att veta, vad man behöver, är att veta vad som är bra eller illa för en. Detta vetande är en särskild form av förnuftighet som har litet gemensamt med former av teknisk och vetenskaplig rationalitet. Den kunde kallas värderationalitet, en insikt i det rätta sättet att leva, "det goda livet". Aristoteles kallade det phronesis, en term som ibland översätts med "praktisk visdom" (inte att förväxla med "teknisk färdighet"). Ett annat bra namn på den är besinning."" Sedan fortsätter han med det viktiga: ""Tekniska innovationer svarar ofta mot önskningar, vilket i sig kan skapa behov, vilket ger nya önskningar, nya innovationer och ytterligare behov. Behov vilka kanske inte svarar mot phronesis. Det teknologiska imperativet är en rullande snöboll som lätt växer till en lavin i vilken vi blir våra egna önskningars slav där vi alienerar oss från både naturen själv, och den skenande teknologin i vilkens "klor" vi fastnat under mottot: "köp, konsumera, bli lycklig,"" Det är sådana här krafter som rör sig i trollens värld, goda och onda. Det teknologiska imperativet är ju egentligen en allegori för vad som egentligen sker där troll dväljs, dvs i vår värld. Var observant, trollen har varslat nya tider! Jag var ju ute på trollspaning tidigare i veckan. Hur gick det då, blev det något troll? Först såg jag inget alls, men sedan tyckte jag att jag såg några trollika stenar som låg där på marken. Jag gick lite längre in i skogen, och nu började figurer och ansikten visa sig i mossbelupna stenar, rötter och rotvältor. Här kan nog finnas något! Och, rätt som det var kikar något fram bakom en sten... Det hela går hastigt, men jag hinner ändå få en bild. Jag fortsätter sakta och uppmärksamt att gå genom skogen, och se, där kommer något fram, en skepnad kikar nyfiket fram... Det är ett mycket naturmedvetet troll som kikat fram, tar hand om skogens växter och djur och skyddar så gott det går mot människans otyg... Trollet sitter där i sin skog och njuter friheten och friden... Men håller samtidigt ett vakande öga... Trollet säger: "Det här är vår skog, vårt gemensamma arv. Tag väl hand om den och gör inte papper av allt, papper som kanske mest går till onödiga (?) reklamutskick. Utskick som det teknologiska imperativet drivit fram alldeles på egen hand. Det gäller att vara med, att se sig för vad den andra handen egentligen gör så att vi kan vara medskapare med det teknologiska imperativets egna samhälleliga skaparkraft och dirigerande förmåga. Att inte bara vara passiva resenärer på en resa mot obestämt mål, kanske med utarmning av skogen och naturresurser som definitiv slutstation. En värld utan både troll och människor." – Vet ni människor överhuvud taget vad det teknologiska imperativet är, hur det manifesterar sig? Ni tycks helt ovetande om er belägenhet i tillvaron, förvirrade dundrar ni runt i era avverkningsmaskiner och matar fabrikerna med skövlad skog... Här behövs ett stortroll, jag hörde att det är på väg tillbaks till människornas bygder nu...
Besökte en av mina favorittjärnar nu i den arla lövsprickningstiden. Senast jag var där var sent i höstas sedan isen lagt för att fotografera norrsken och stjärnor som speglade sig: Men nu var det andra tider, pingstens sprudlande försommarvår. En varm dag och det bara säger pang så spricker knopparna ut: Visst är det en härlig tid? Hör hur hackspettens trumvirvlar ekar mot berget över tjärnen, hur grodan kväker och humlorna surrar under det att citronfjäril och påfågelöga fladdrar i solglimtarna. När solen sänkte sig kom gråvargen fram och ställde sig vid strandkanten och iakttog det varma ljuset med sina gula ögon. Det gäller att inte bli rädd, gråvargen är som en allusion på grådvärgarna i Ronja Rövardotter och den blir snäll om man inte visar rädsla. Här är allt lugnt, dess gula ögon får det att glimma mellan träden under det att den stilla betraktar den spegelblanka vattenytan och njuter den undersköna kvällen: Där i kvällssolen stod också sjörået: Det gäller att inte titta för djupt i tjärnen, då kommer sjörået i sin fagra hamn och förföriskt långa svepande hår som hon kammar för att locka ensamma skogsvandrare... Ibland håller sig sjörået med kreatur, vilka kan ta skepnad av en abborre eller gädda, sk sjönöt eller sjökreatur. Fiskar man gäller det att inte fånga sjöråets skällko, fångar man en särskilt stor gädda gäller det att se upp!
Jag känner att jag måste skriva av mig lite efter gårdagens inlägg om mitt möte med mitt första troll (?). Skapa lite distans till fortsättningen av denna blogg, det var ett magstarkt brödrapar gårdagens inlägg handlade om. Säkra kännetecken på troll är annars enligt definitionen sådant som tex övermänsklig styrka, ovanligt vacker och bildskön i särskilt eleganta kläder, enkelt boende i skogen, även groteska inslag och beteenden. Möter man ett troll, glömmer man det aldrig. Googla lite bildsök angående gårdagen om ni inte är övertygade om att femåringens omedelbara känsla av att detta var ett troll i mänsklig hamn ändå var riktig (?).
För att undvika att kasta någon skugga över detta brödrapar vill jag ändå uttrycka min största respekt och faktiskt fascination över deras originalitet och liv. Jag träffade Sixten vid tre tillfällen, den andra gången var jag också fortfarande barn. Han knackade på en kväll i vårt nya hem dit vi flyttat till ett stort hus ute på landet. Herregud, var han här också!?! Jag blev helt övertygad om att han verkligen var ett troll, inte minst genom hans persona som utan vidare fyllde hela huset. Han hade ju trampat dit på sin cykel för att sälja konfektion från Malung som han gårdsfaruhandlade i, men det insåg jag ju inte direkt. Tredje gången jag träffade honom var i tonåren då vi hamnade att småprata en gassande varm försommardag på en av Postverkets gula landsortsbussar i väntan på dess avgång. Brödraparet lär ha slutat tvätta sig efter deras mors bortgång 1963, vid denna tid inträffade detta för omkring 15 år sedan... Jag har egentligen ingen anledning att betvivla sanningshalten i denna uppgift. Ja, ni förstår. Men en i övrigt trevlig pratstund med en man som i mina ögon ingav resning och respekt på ett lite speciellt sätt. Hoppas jag nu med dessa rader skapat lite distans så jag kan fortsätta antecknandet i nya poster utan att färga dessa på ett ofördelaktigt sätt. Det är absolut inte min avsikt, som sagt inte heller att genom detta låta någon skugga falla över det i kulturens utmarker kultförklarade brödraparet. Det finns heller ingen anledning att i kulturens finrum raljera över deras skapande, vilket säger mer om kultursnobberi än bröderna. Respekt! Lite tvål och vatten så blir nog detta bra :-) Ja, som framgår av rubriken, troll! Det rubricerar den känsla som väcktes hos mig när jag mötte mitt livs första troll. Jag var väl runt en 4-5 år gammal. Vi bodde i ett hus vid en lugnare gata strax i utkanten av centrala Umeå. I kvarteret låg en skomakare. Tyckte skomakeriet var spännande, har för mig att det hade ett skyltfönster i ett lågt och avlångt trähus med lite olika affärsinrättningar som tex en antikaffär med mycket spännande innehåll. Huset var gult med en stående träfasad av klassisk modell med smala lockläckt. Lite slitet var det allt, ganska idylliskt och pittoreskt.
En dag, det var sommar som jag kommer ihåg det, kom det en stor karl med tjock svart kalufs i lite ovårdad och vildvuxen fason cyklande längs gatan på en stor svart cykel med en läderväska på (om inte minnet sviker mig). Troll!! – Det var det första som for genom mitt huvud. Detta var ett livs levande troll! Huga! Trollet stannar snett över gatan mitt emot där jag står. Jag är helt förundrad och halvt skräckslagen. Han packar av sin cykel och om jag inte minns fel säger han något till mig, egentligen ganska vänligt som jag kommer ihåg det. Ja, vi kanske tom pratade några ord med varandra då jag försöker minnas efter. Sedan gick han in till skomakaren, bara cykeln stod kvar. Ett outplånligt minne hade skapats i femåringens huvud. Senare såg jag då och då denna cykel och detta troll, han var ofta i kvarteret och var kanske vän med skomakaren, eller där i affärer då han med cykel gårdsfaruhandlade i skinnmanufaktur. Att det var något speciellt med denna man förstod jag genast. Frånsett att han helt säkert var ett troll, märkte jag medan jag växte upp och blev större att han närmast var en legend: kraftkarl, artist, poet, bohem och konstnär: Sixten Landby: http://www.svtplay.se/klipp/165268/broderna-landby-tva-fria-man För er som inte orkar klicka på länken till SVT-filmen, där det blir helt säkert (?) att han verkligen var ett troll, eller åtminstone hade trollblod i sig, är här ett litet citat från den affisch som presenterade kraftkarlen Sixten: ”Jätten Landby utmanar allt på jorden befintligt organsikt liv till en kraftmätning där ren och rå styrka fäller utslaget. [...] Senor, muskler, kraft och svett. En orgie i fysisk styrka. Ohyggligt. Skönt. Fruktansvärt.” Landbys styrka överträffades aldrig av någon av alla de han utmanade på turnéer runt om i riket och också i världen med ett pris på 1000 kr till den som lyckades. Kraftpoeten, filosofen och kulturisten (klicka vidare på bilden i länken för att se historien): http://www.sixtenlandby.vze.com |
SkriftställareArkiv
February 2022
Kategorier
All
|